Hjärndöden, skrivkrampen o fredagsnojan.

Vad tusan är det med mig egentligen?
Sitter på hinkvis av tankar, fakta, begrepp, lösningar, analyser, vikta boköron, inspelade fraser, klockrenheter och understrykningar. Men vem sjutton är det som fullständigt svetsat igen hinklocket?
Inte ett endaste vettigt ord kommer ut: flödande och trollbindande, sammanhängt och solklart. Så där som det borde. Men en knorr på slutet.
Nä då, istället skrollas det upp och ner på skosidor, plockas i klädkammare, promeneras, panikattackas, sitts ute och filosoferar, eller bara helt sonika sitts och glos rakt in i skärmen med tillhörande ömkligt lipande.
Jävla bajskorv. Jag som bara har denna ynka uppgift kvar. Grädden på treårsmoset. Det är ju inte dessutom som om jag aldrig gjort det förr. Hela utbildningen har kantats av designprocesser med tillhörande gestaltning, men just nu är jag helt lost. Med fyra veckor kvar... knappt.

Mitt huvud har fastnat i en loop av framtidsdilemman som dränker allt annat som vill ut. Söka jobb - inte ett gammalt vanligt jobb utan ett nytt och fräscht - så jag får lön för treårsmödan, bli förälskad, förbättra ekonomin, större bostad så jag och mina små slipper trängas i en liten trea, stryka tvätten, ta hand om mig själv, se mina barn till 100%, engagera mig i barnens aktiviteter, rensa rabatterna så grannarna slipper blänga, gå på klass- och föräldraråd, umgås med vänner, sortera bort urvuxna barnkläder, skor och trasiga leksaker, vara vuxen och ansvarsfull, gå på loppis, deklarera som jag borde, leva här och nu, städa ur bilen och sälja den, köpa ny och bättre bil, skissa, skriva, köpa nya dammsugarpåsar - som passar... Tar liksom aldrig slut.
VET ju att jag måste prioritera, men svårt. Allt känns lika viktigt då jag lämnat mycket åt sidan nu i flera år, gömt huvudet i sanden och låtsas som om jag inte finns. Ägnat mig åt att krisa mest... Varit förlamad, ledsen och oföretagsam. Mitt huvud värker.

Bajskorvsångest, schas på dig. Nu är det väl ändå min tur?

Strosat i solen...

Ägnat eftermiddagen åt att strosa runt i en av Eskilstunas absoluta pärlor – Sundbyholm.

Glassätande, kortbyxklädda ickedemonstranter så långt ögat nådde denna första av många majdagar. 

Jag var som sig bör baraxlad o träskoklädd.

Hamncaféet var nästintill fullsatt av fikasugna och vinterglåmiga. 

Det är den mest ljuvliga miljö att flanera runt i. Men inte såg jag några vackra bönder som sökte fru.... Och när de visar sig lagom till inspelning är det snitslat o oåtkomligt.

Hamnen är halvfull redan, det skuras o fejas 

En fin dag, istället för enslig datasal... men lika fullt jävligt ensamt att strosa ensam bland andra.

Så nu ska jag planera lavendel o rosmarin o snyfta lite.

Kram

Sköna maj välkommen!

Ja då är vi där - kantade med solsken, lust o fägring stor.
Tänker njuta av dagen idag, bortse från stress, måsten o mörka datasalar, rapportstruktur, begrepp o teoretiseringar, o istället helt enkelt bara vara.
Inte alltid lätt. Tankarna har en förmåga att bita sig fast o solka ner - framtiden rusar närmre, fast egentligen är den ju ständigt redan här, mitt i o nästan förbi... Men idag ska jag låtsas som att allt är strålande!
Puss på er <3