Jag sliter med denna förbaskade NOG-del i högskoleprovet. Varje dag försöker jag verkligen förstå HUR jag med min hjärna av gummi ska lyckas att räkna ut ...det exakta antalet varv Olle springer runt Elsa, då denne har bara en stövel på 10% av vänster fot och Elsa däremot har ingen mössa sedan den föll av för 1 256 minuter sedan. Frågan lyder: Vems mamma kom först och hämtade denna dagisdag om klockan var fjorton och tjugosju? 1. Hälften av fröknarna har varit fyra stycken fler än förskolans sparkrav. 2. Elsas mössa är stickad i dubbelt så många aviga maskor på bakstycket....
Min fråga lyder: Hur ska jag på två veckor lära mig tredjegradens ekvation, statistik på resultatbaserad volymkomponent, och ...Vem faan är Al Gebra?
Jag var en av dem som satt fullständigt tårögd framför teven när Svt sände Klass 9a. Jag satt där sorgsen och bestört över att dessa stackars vilsna själar i fjortisålder helt klart skulle ha varit fullkomligt förlorade utan dessa fantastiska pedagoger utsända av övre makter för att utföra gudomliga prestationer i lärandets tecken. Som jag suttit och grinat då jag önskar att jag hade fått mött en av dessa änglar, då i livets knepigaste tonårstid.
Om Carlos hade varit min Mattemajje hade han nog inte stått där vid min axel, uppgivet suckande över min dumhet, utan istället kanske lagt en ömsint varm hand på min lågpresterande axel, lyft mig upp ur stolen och fått mig delaktig och införstådd i matematikens logiska tänkande. Till och med en drömmarfjortis som jag hade säkerligen gått att förmå tänka i tristare och striktare banor, där hexagoner och imaginära tal är vardagsmat liksom blodpudding och rårörd lingonsylt.
Tänk om, men nu såg verkligheten helt annorlunda ut. Mattelärarna hängde och flinade instämmande med de som redan kunde allt, och min arm frös till is där den spretade likt ett osett primtal genom hela högstadiet. Jag tog ner den tillslut, och räckte aldrig upp den igen.
Jag riktar in mig på de övriga delarna i provet. Håller tummarna och gör mitt bästa.
Men tänk om ändå.
Om någon endaste en satt som mål att få alla att förstå, då, en gång för många år sedan.
Alla lärare borde heta Carlos och ha ögon som glittrar av iver över tanken att få dumsnutar att fatta galoppen i logaritmisk derivering istället för att hänga gubbe hela dagarna.
Jag kämpar på.
Ett å två...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar