Barnen svettades och gnydde, ovana inför den heta anstormning vädergudarna tillhandahållit dagen till ära. Vi drack saft och åt bulle i skuggan av markisen.
Studsmattan gapade öde, tvätten på linan fladdrade snustorr och humlorna verkade mera förvirrade än vanligt då de körde sitt kamikazerace innanför rutorna.
Eller med latinets trolska charm - Ab imo pectore... av hela mitt hjärta.
Ni kanske har förslag på en liten strof om oändlig kärlek? Skriv!
Jag har även lagt ut lite krokar efter andra möbler att piffa. Gamla tunga och prydliga linneskåp som rymmer allt en trebarnsfamilj kan tänkas behöva gömma på pappersklädda hyllplan från svunnen tid. Livet blir så mycket snyggare att se på - att omge sig med.
Våra planer smids det vidare på, mina och grannens. Livet känns spännande och fullt av möjligheter, underbara vänner och lyckliga och friska barn.
Tänk så det kan bli ändå.
Om man bara vågar.
Hej!
SvaraRaderaKul att du vill vara med och tävla! Det gör mig glaaad!
Med vänliga hälsningar
Kerstin