Att en människa kan äta så mycket och ändå kan andas hjälpligt... Julbordet vi besökte idag var jättefint. Snön lyste vit på Westerqwarnstaken och det var tur att inte Tomten var vaken. Då hade han nog satt stopp för min framfart vid laxrätterna, viltpatén och struvorna, eller nog slagit krokben vid revbensspjällen eller chokladpuddingen smaksatt med Baileys. Jag fick dessutom avsluta hela det 2 timmar långa frosseriet av allsköns julbordstillbehör med en femma god cognac till kaffet. Oj oj oj, nu äter vi inte något mera förrän tisdag nästa vecka tror jag. Satt bakåtlutad i bilen hela vägen hem, rapande med andan i halsen. Tur att man inte behöver göra så många hastiga rörelser ikväll...
Westerqwarn med sitt vackra yttre. Gammaldags charm omgivet av ett historiskt vingslag.
Västmanland hade mycket mera snö än vi har hemma i Sörmland. Ett helt ljuvligt frostbitet landskap som ramade in denna ljusdrottningen Lucias dag.
Struvor, struvor och åter struvor. Och liite chokladkaka till...
En av kvarnens alla underbart charmiga lyktor.
Litet axplock av the main course. Observera tallriksmodellen à la "Unna dig själv något gott som inte är en grönsak"!Bäst av allt för en trebarnsmamma vanligtvis upp till midjan i hushållssysslor: man slipper disken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar