Visst är det väl underbart att lyckas finna kärleken där på livets snåriga och många gånger rent livsfarliga väg. Att bara lyckas med bedriften att få komma nära någon och dela vardag och fest, glädje och tårar med en annan människa är värt både en klapp på axeln och en under granen.
Jag har varit ensam i massor av år. Ensam fast jag haft en massa folk runt mig. Ensam fast i förhållanden. Ensam när jag kom hem och stängde min dörr. Ensam med mina drömmar och funderingar. Avundades alla som delade sitt liv och hem med någon, om än bråk och gnabb ibland, så var min tysta och ödsliga tillvaro en moloken historia som tärde smärtsamma sår i mitt hjärta.
Senare någon gång ska jag berätta den otroliga historien då jag mötte L. Som två ensamma själar förlista på livets stormiga hav, sökande efter en trygg hamn med flämtande lanternor, möttes vi för mot för i dimman, bokstavligen...
Nu till dagens smäktande kärleksstund: bondkärlek på teve.
Har ni inte sett en glimt av dessa vackra, välfriserade, kärleksfulla, förnuftiga, ömsinta och ödmjuka, längtande killar som gillar Peter (med hästarna och poolen) måste ni bara titta ikväll. Man kan nästan ana den fräscha aftershave-doften genom teverutan... åhhh så underbara de är, man vill bara krama dem. Man kan inte annat än unna dem all kärlek i världen!
Finner inte lika stor intresse att iaktta de snusande, halvstumma, ständigt kepsbärande och halvskitiga, men förmodligen även dem kärlekskranka småkillarna som kretsar kring den unga bondtjejen som talar med sluten blick...? Känns inte riktigt intellektuellt stimulerande att dela frukostbord en söndagmorgon på en tyst bondgård med en av dessa pojkar. Eller kanske det skulle funka om man bara vill ha kul på höskullen... och inte behöver prata.
Om ni inte har tid att kasta ett öga på teven i kväll kan ni kika in här för lite skön kärleksinspiration så här i juletid.
Krama varandra och ha en underbar lillördag! Pusseli puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar