Ägnat eftermiddagen åt att strosa runt i en av Eskilstunas absoluta pärlor – Sundbyholm.
Glassätande, kortbyxklädda ickedemonstranter så långt ögat nådde denna första av många majdagar.
Jag var som sig bör baraxlad o träskoklädd.
Hamncaféet var nästintill fullsatt av fikasugna och vinterglåmiga.
Det är den mest ljuvliga miljö att flanera runt i. Men inte såg jag några vackra bönder som sökte fru.... Och när de visar sig lagom till inspelning är det snitslat o oåtkomligt.
Hamnen är halvfull redan, det skuras o fejas
En fin dag, istället för enslig datasal... men lika fullt jävligt ensamt att strosa ensam bland andra.
Så nu ska jag planera lavendel o rosmarin o snyfta lite.
Kram
Modiga du som strosar ensam emellanåt på livets slingriga stig. Hur klyschigt lät inte det där, men samtidigt... Tycker att du är en sann inspiratör. Jag har precis påbörjat min vandring. Ha det så bra!
SvaraRaderaJa det var verkligen synd att vi inte stötte på varandra; så hade du fått lite sällskap oxå :)
SvaraRaderaVad fina träskor förresten! När jag hör "träskor" så tänker jag på den klassiska, lite tråkiga varianten, men de där var ju jättefina!!
Förresten...finns gårdsbutiken Lavendeldrömmar kvar?? Jag har ju snöat in mer och mer på lantligt o romantiskt så det vore ju jättekul att få besöka en sån pärla! :)
Kram o hoppas du får en bra dag!