Söta små skorpor i finaste burken... Och tävling!

Det doftar lavendel - både ute och inne. Jag har bakat lavendelskorpor istället för att ägna kvällen åt en tråkig och överfull tvättstuga... Vi kommer ju att sälja lite smådelikatesser i vår gårdsbutik i sommar: skorpor, sylt och saft efter säsong och tillgång, och såklart också Lavendeldrömmar - de allra sprödaste ljuvligheter ni kan tänka er...

Men denna afton knaprar jag alltså skorpor så smulorna yr.
Ni missar väl inte tävlingen inne hos min vapendragare och tillika granne Jenny!
Hon syr ju sommarens lantligaste och mest romantiska tunikor i charmig stil och valfri färg - nu kan man dessutom ha chansen att vinna en av hennes eftertraktade skapelser.
TÄVLAR gör ni genom att klicka på bilden med självaste Jenny i fin tunika!

Medan Jenny piffar framför logen så pågår tävlingen till den 31:a maj för alla oss andra... =)

Nu ska jag göra en tidig kväll som det så vackert heter. En späckad vecka väntar och sömnen lockar med sin varma famn.

Go´kväll på er alla glada =)

Lavendeldrömmar...

Nu är det på riktigt - skarpt läge med andra ord.

Vårt lilla lantligt romantiska hjärtegryn - vår lilla kantstötta snorpa - nymålad och piffad står hon där i sin vackraste sommarsärk och sjuder av liv, sprudlar av glädje och spricker av inspirationsvilja. En spröd liten dröm i vitaste vitt är född, varm och ljuvlig, modig och fylld av framtidstro.

Vi är stolta och släpper taget - nu är hon fri att ta sina första steg ut i livet - stapplande men rak i ryggen.

Välkommen till världen, vår lilla gårdsbutik Lavendeldrömmar.

Bloggfrossa...

En lång härlig försommardag - så före sommaren den bara kan te sig här i Sörmland - har passerat. Med vind i håret, och vita tussar från maskrosorna som fyllde luften likt snöflingor i januari, svepte dagen förbi med alldeles för få timmar i bagaget.

Vi tog barnen med på loppisrunda, eller skattjakt som det hädan efter får heta, sedan målades och fejades det i den numera vita logen. Vi skapade rumslig gemytlighet även utanför logdörren för att ge ett så trivsamt mottagande som möjligt till de som månne bliva våra små kära kunder en dag. Entrérummet under den bara himlen gjordes av bockat armeringsjärn med rostad patina, gammal grind som en gång tjänat husets forna fru samt dörr med franska speglar och gisten gång. Dessa skatter får nu tillsammans med grönskande prakt i krackelerade krukor hälsa kanske just dig Välkommen till logen.

Tack snälla Tommy för ditt underbara kok...

Dagen avslutades i familjens famn ute på den soldränkta altanen tillsammans med en försmak av något av det svenska skafferiets allra skönaste fröjd - hemkokta insjökräftor med ostpaj och vitlöksbröd därtill....

En av mina finaste i sval turkos med ett hjärta av glas...

Nu ska jag tassa på tå in till mina underbara små och se deras fjäderlätta andetag segla bort med dem ut på nattens stilla och gungande färd, den som tar dem med på drömska resor genom prinsessland och trolletider - varsamt smeka dem över varma och sammetslena småbarnskinder och viska "Vilken tur jag har ändå som fått de finaste barnen i världen..."

Kram =)

Bloggtorka...

Polkagrisar, polkagrisar, polkagrisar...

Just nu känns datorn slocknad där den står - ensam, moloken och ihopfälld - orörd och frånkopplad. Världen utanför pinnar på i samma envetna takt, med stirrig blick och med fingrarna trummande på instrumentbrädan.

Jag sysslar med annat nu, förverkligar drömmar om att stanna tiden och hinna njuta. Om än bara en smula, ta steget mot att fånga dagen - lägga den varsamt mot mitt bröst och känna värmen och kraften i dess andetag. Att leva här och nu.

Hos Lotta på Bråkmakargatan står dörren alltid på glänt...

Min tid är inte delbar just nu - min tid är en dyrbar gåva och spenderas In Real Life - full time.

Karlsson på taket har ett avundsvärt hus... Barnens glädje är oslagbar.

Förra helgen spenderades det mesta av tiden i rutschkanan hos Karlsson på taket... Och i resten av Astrid Lindgrens sagolika Värld.

Livet kan kännas slitsamt om man blott är dryga året... Skrindan vaggar sött sin gäst till ro.

Denna helg kläder vi logen i dess vitaste butiksskrud, går på loppisrunda med shabbig blick och äter svenska kräftor med Västerbottenspaj i det syréndoftande orangeriet...

Hoppas ni också har det bra där ute. =)

Örongodis...

Har hittat en ny mysig plats här i den ofta kalla och snarstuckna cyberspace. Passligt nog heter stället också just Mysigt hemma!

Hemma hos Helena lyser flitens lampa med sitt hemtrevliga sken och man får lust att luta sig tillbaka och ta en kopp hett te ... Hon lottar just nu dessutom ut de mest charmiga och egenhändigt tillverkade örhängen till någon lycklig själ där ute.

Kanske det blir jag, vem vet?

Jag borde ju verkligen få byta ut mina hängen jag haft på mig sedan de inhandlades på en silverbutik i Uppsala år 2001 ... Jo, faktiskt. Jag tar av dem när jag tonar håret - that´s it ... Men jag hittar aldrig några som känns rätt - förrän NU!!!

Snäääällla, låt de bli mina...

Snäääällla, låt de bli mina...

Snäääällla, låt de bli mina....

Nu tar jag en liten paus i ett par dagar.

Håll er i skinnet nu och far inte runt här inne så ni har ner något medan jag är borta!

Kram och trevlig helg =)

Inspiration på pränt!

Bild lånad från Inspiration i vitt.

I dag har jag mailat snälla Ingela på Inspiration i vitt för att vi förhoppningsvis ska kunna bli återförsäljare av den kommande boken "Romantiska Hem & Inspiration i Vitt" som snart anländer rykande het från tryckeriet!

Vi håller tummarna då den ska vara späckad med de mest fantastiska bilder och reportage från de allra vitaste hemmen som finns i stugorna runt om i vårt sköna gamla Svedala - och visar att vi svenskar också minsann vet hur de vitmålade skåpen ska stå...

Nog vill man väl ha den eftertraktade luntan på butikshyllan - och inte minst på nattduksbordet?

Nu är vi ju ganska små och färska som inredningsbutiksägarinnor, men vi har definitivt det brinnande intresse som krävs!

Nej, nu ska jag gå och måla lite söta hyllor. Sedan ska jag paketera tvålar på ett charmigt vis, shabba lite metallkrukor och fila på vår verksamhetsbeskrivning... Gud vilket fult ord, jag tror jag kallar det vårt hjärtegryn istället...

Kram på er alla och ha en underbar dag!

Snålblåst betyder innedag...

En av våra egenhändigt tillverkade modeller...

... betyder att jag fått tid att pärla lite på halsband av spets och sötvattenpärlor i ljuvligt ljusa pasteller.

Det är så kul att få göra saker jag mer än gärna skulle använda själv. Min största kund blir nog jag själv i egen hög person. Men vi vill ju verkligen fylla butiken med ting vi själva suktar efter och drömmer om. Vår tanke är ju lite att tillhandahålla en helhet - en livsstil. Något för allas våra romantiska sinnen.

Igår provbakade vi också vad som kommer att bli lite av vårt signum. Smakade utsökt kan jag lova... =)

Jesus amalia, här lyser flitens lampa...

Jag har tagit en välförtjänt paus från målandet och kastat mig in på den mera fromma banan - Madonnan, jag själv och det allra heligaste får sätta sin prägel på små inredningsdetaljer. Jag har lindat in och dekorerat stearinljus med lackstämpel och grovt snöre. Dessa kommer att finnas till försäljning vår gårdsbutik där vi kommer att blanda dansk-fransk inredning med gediget svenskt hantverk med patina.

Inom kort kommer vi att döpa vår loge.

Den får sitt namn under pompa och ståt och ett helt eget sigill som ska pryda alla tags och annat som berör butiken och dess innehåll.

Nu ska jag sätta mig och trä vackra pärlor på tråd och spets...

Kom ihåg - trägen vinner!

... och hörrni - Frid vare med er... =)

Fantomsmärtor...

En dag ska all furu vara ett gulnat minne blott...

Vår stora lilla femåriga dotter har åkt till Skansen med sin kompis (och hennes mamma L och mormor I).

Jag känner mig amputerad - halv - stympad - som om hjärtat saknar en kammare, som om det värker i en kroppsdel som inte finns...

Vackra handtag på lådor som ska prydas med tänkvärda ord...

Det är första gången hon åkt så långt, och för en hel dag, ensam utan oss.

Vi är utan henne snarare då jag tror att hon lever livet där borta i fjärran bland vargar och småbjörnar omringad av glass, nygräddade sockerkringlor och säkerligen en och annan hästskjuts.
Vi andra som står tårögda kvar med handen vinkande mot det för blott en dag försvinnande barnet försöker roa oss så gott det går.

Mellanbebis irrar planlöst och ensamt runt bland lekstuga och studsmatta - lojt sparkande på kottarna i hennes väg - småmumlande för sig själv.

Detaljer med patina.

Jag målar frenetiskt på mina framgrävda skatter som gömts bakom år av dammrester och gammalt groll. Snart ska vi räkna in våra ting som ska sprida sitt vita sken i vår sopade loge.

Idag klipper vi också gräs och planterar frön i snålblåsten som slår i korsvimpeln så trådarna yr.

Mina fina koffertar ska få en alldeles egen plats här hemma. De har rest klart nu.

Snart kommer nog vår älskade dotter hem.

Jag tror jag ska gå en sväng uppför grusvägen för att se om de kommer...
Tänk att jag kommer inte ihåg hur jag levde innan mina små prinsessor kom till världen.
Livet har varit en enda lång resa hit. Ensam.

Nu får man leva med denna ständiga och stundom smärtsamma kärlek som förgyller men också förlamar.
Underbara älskade. Mina ledstjärnor på himlen.

Kvällsregn och fredagsmys i skön harmoni ...

Jag stod under bolibompamönstrat paraply storlek small i kväll då jag vände det marinerade köttet på grillen. Stora ljumma droppar gjorde mig sällskap där jag stod så smal jag kunde under det begränsade regnskyddet. Inte gjorde det värst mycket för vi sitter ju torrskodda på altanen.

Underbar plats då regnet faller, smattret har en lugnande effekt på den mest fredagseftermiddagsstressade person - man skulle gärna slumra en stund därute.... Jag ska ställa den fina gamla kökssoffan - som min kära mor målat - därute, sedan när allt börjar vara redo för inredningens slutkläm. Då kan man ta sig en lur och lyssna till det fridfulla smattret av dropparna från de gråtande änglarna.

Syrenen blommar på altanen och sprider glatt sin efterlängtade väldoft...

Körsbärskvistarna i all sin prakt.

Nu ska vi titta lite på Panic Room. En sällsam historia som ger dagen en pulshöjande avslutning.

Min nya snygga vattenkanna ersätter en sliten och läckande grön tingest.

För det har varit en seeeg dag, känns som om jag inte fått något alls gjort. Men det behövs ju sådana dagar också ibland.

Smultronblomman tar sig i fönstervärmen med regntunga skyar som kuliss.

I morgon åker jag på inköpsresa till Nyköping...

Vänder hem när bilen är fylld av skatter... =)

Gammalt sirligt i potten...

Ännu en tävling helt i min smak!

Denna står Anna för, hon med Hus på Landetbloggen, den ack så sköna...

Tävla kan ni göra här ni med, men kom ihåg - affischen är min min min, bara min!

Nu tävlas det igen - i stort och smått...

Sparsamt med inlägg då all tid och kraft ägnas åt livet utanför - i solen, trädgården och med målarpenseln i handen. Jag arbetar ju som bäst med att förnya gamla fina saker som vi ska sälja i vår lilla gårdsbutik här utanför E-tuna i sommar. Känns underbart, smålurigt och tokspännande att få gräva ner sig till själ och hjärta i något så fantastiskt roligt - vägen dit är kantad av av glädjen som kommer av att man ägnar sig åt det man mest av allt helst vill - känslan av att våga ta steget överträffar det mesta!
Jag lever!
Jag har börjat nysta ihop mig själv igen. Sakta blir trådarna till en skimrande boll, vävd med förundran och största försiktighet.
Men jag lever.
Och jag finns där igen.
Äntligen kan jag andas.
Jag har tagit mig tid. Jag står ju inskriven i almanackan som ett viktigt göromål - och nu nyttjas tiden till fullo.
Svårt, så svårt att inte känna ett stygn av dåligt mammasamvete för att tankarna inte hela tiden kretsar kring andra, men jag finns ju jag också - och allt jag gör är ju för allas vår framtid. Det är lätt att tro att jag är självisk och ego - varför ska jag försvara mig?

Herregud hur gör ni alla andra mammor som ägnar er åt era drömmar eller bara vanliga saker som mest berör ert eget välbefinnande? Saker som följaktligen tar tid från annat.
Hur får ni det att se så förbaskat enkelt ut - när ni lever ert egna liv vid sidan om familjens krav och måsten? Får allt att funka.
Är ni lyckliga?

Är det mig det är fel på då jag har svårt att rättfärdiga egen tid - tid att var Jag.
Jag vill ju också vara lycklig, glad och känna mig stolt och att jag har en livsplan ...
Just nu känner jag vittring av allt detta, en ljuv doft som fyller mina näsborrar - det ger mig en aning om att jag gör rätt.

Rörigt, kanske ni tycker.
Men då kan ni tänka er hur det känns inom mig - rörigt är bara förnamnet, men jag känner mig tillfreds med livet mer än jag gjort på VÄLDIGT länge. Och det får vara min vägvisare - min intuition om att jag gör rätt. Jag kör på i ullstrumporna.

Snart sätter vi upp skylten på logdörren. Vår lilla butik får sitt namn på pränt - den dagen är mitt mål.

Gammalt örngott med monogram, rulle med spets och liten vacker påse kan vinnas hos Systrarna i Vitt...

Så nu tänker jag tävla. Inne hos rara Systrarna i vitt lottas det ut allsköns härliga ting som förgyller hemmet med sin prakt. Jag är med och håller alla tummar jag kan. Ni kan göra det samma!

I helgen ska jag hämta upp nya vackra föremål i Nyköping. Jag har fyndat lite på blocket och åker väl egentligen på inköpsresa - kanske jag kan dra av sådant i deklarationen hädanefter ... ?
Kanske göra en resa till den lagomt shabbiga franska landsbygden också - medan jag ändå kör runt i vår svenskaste mylla på jakt efter guldkorn från fornstora dagar ... eller åtminstone ta mig över sundet till våra chicaste grannar danskarna ni vet ...
Nåja, jag börjar i Nyköping - de gamla avskavda ekskänkarnas Mekka. ;)

Har ni tips på fina shabbiga ställen att handla på i Nyköping så tipsa mig gärna!

Allt är av intresse.

Uppsprucket och halvklart...

Bild från Ellis Corner. Tavlor med vackra motiv. Fotograf Martin Wallgren

Att få vakna med regnets gråa sken utanför sovrumsfönstret är inte något vanligt förekommande denna vår. Mest har det varit solen som uppmanande och med ivrig blick knackat på rutan med sina finlemmade små fingertoppar - just där i gryningen, då världen ännu känns en aning tom och tyst.

Denna dag får själen vila en stund extra mot den ljumma kuddens avtryck.

Bonden har den senaste tiden vandrat med tunga och stövelklädda steg längst sina odlade marker, och på knä försiktigt rört vid den torra jordytan med sina valkiga nävar - nästan kärleksfullt. Han står under trädet borta vid dikesrenen nu och ler, med traktorn parkerad intill. Hans levebröd får näring och livet spirar på nytt efter en hel natts efterlängtat regn.

Vi får andas frisk och klar luft då vi springer i gummistövlar för att hämta posten. Tidningen känns porös och fuktig i ena hörnet: men vi har ändå ingen tid att läsa den riktigt, så den hinner torka.

Mellan molnen kikar solen fram - hon sträcker ut sin varma hand och lockar till lek och stoj.

Vår mellanbebis är lite krasslig, livet tär hårt på en ömsint treåring och hon gnyr lite febrigt under mitt täcke. Vi håller hårt i varandra och hennes ögon är djupare än vanligt då hon svarar att hon mår bra idag...

I orangeriet tronar våra skatter till vår lilla gårdsbutik - nymålade och med ett nytt liv framför sig: förskönade, återskapade och framburna med känsla ska de stolt inta sina platser i den gamla logen. De får ta plats till allmän beskådan bland spetsar, minnen och nostagi. Åter få bli älskade för sin patina - och för sitt berättande av historier som viskats i förtroende öron av pressglas och bästa nysilver.

Få nya hem att pryda.

I dag spacklar jag sprickor i fasaden, dammar av gamla livsdrömmar, berättar sagor i mossan och håller mitt hjärtebarns febriga händer i mina regnsvala och färgstänkta i renaste vitt.

Underbara älskade.

Én Gry og Sif finns hos Ellis Corner. Nu får vi vänta ett helt år på Påskharen med stort P...

Belöningens sötma...

Har jag visat mitt olivträd - nej, trodde väl inte det.

Det är min belöning för väl utfört högskoleprov. Min dagslånga sittning på skolbänken resulterade i hela 1,4 poäng. Jag är mer än nöjd, och har nu en god chans att kunna ta mig in på högskolan. Jag insåg själv då jag höll resultatet i min hand - på väg från postlådan - att än finns det en och annan slipad kniv i lådan, hissen går åtminstone halvvägs upp och lamporna lyser faktiskt i så gott som alla fönster... =)

Hoppas, hoppas nu att även arbetsproverna går hem hos bedömarna...

Lavendeln sprider sin lugnande doft.

Jag belönade alltså mig själv med ett fredens träd. Ett stort vackert olivträd vars fula plastkruka jag klädde in i juteväv som bands ihop med ett grovt snöre. Bredvid, i skuggan, står min ängel med fågelbadet och min stora franska liljeskulptur.

Han är väldigt rar den lille rackaren där han står med lite generad blick.

Några vippiga fjärilslavendlar fick också följa med hem som sällsamt sällskap.

Lite funderar jag ju på hur det hade kunnat gå om jag bara kunde räkna ut en ekvation och ställa upp en trappa också... Lite bara...

Jag känner mig klok och stolt över min gamla hjärna.

Tänk ändå.

Törs man hoppas.

Sommartid...

Äntligen har mina pellisar fått nya skor...

Nu råder klena tider för bloggen - som definitivt är en något väderberoende hobby här hemma. Jag har ju skrivit här hela vintern, startade förra hösten, men nu tryter tiden jag vill sitta inomhus. Såklart tack vare det underbara vädret - men sommaren bjuder ju på så ofantligt mycket mera än att sitta och häcka framför en laptop... Eller hur?

Smultronen solar sig, nyplanterade och glada. Barnen väntar redan ivrigt på första skörden.

Gör dock mitt bästa för att finna tiden bland omplanteringar, snickerier, kubbturneringar, utelek och kvällsittningar i solnedgångens förtrollande stund.

Alldeles snart blommar mina syrener som står i mitt blivande orangeri.

Ikväll har vi invigt den nya grillen som vi ersatt vårt gamla slutkörda klot med. Kändes himla proffsigt att stå och vända fläsket i eftermiddagssolen på ett sådant flott matekipage.

Smakade alldeles utmärkt också då jag använt en ny glace med ananas och chili.

Vårt arbete med butiken i logen fortsätter med målning och andra förberedelser. Det kommer att finnas en hel del väl valda inredningsdetaljer med lagom sliten charm. Vi planerar och pysslar för fullt, allt för att göra vår tanke på den lantliga romantiken till en livsstil - en helhet.

En väldigt fin liten porslinsbricka med kant. Helt rätt för mig. Lite pressglas och en användbar form för både bakning och dekoration.

Välläst och älskad, tummad och from. Jag hittade några pressade blommor från svunnen tid - någon sparade ett minne blott.

Denna femarmade skönhet står inför förvandling värd att skådas.

Några av våra guldkorn till försäljning.

Så roligt, så roligt att fixa och dona - och vi hoppas så klart att det kommer att märkas då logdörren öppnas på vidaste gavel.

Ett glas vitt i sällskap med solens sista suck denna strålande dag. Skål på er alla mina små läsare.