Nu tävlas det igen - i stort och smått...

Sparsamt med inlägg då all tid och kraft ägnas åt livet utanför - i solen, trädgården och med målarpenseln i handen. Jag arbetar ju som bäst med att förnya gamla fina saker som vi ska sälja i vår lilla gårdsbutik här utanför E-tuna i sommar. Känns underbart, smålurigt och tokspännande att få gräva ner sig till själ och hjärta i något så fantastiskt roligt - vägen dit är kantad av av glädjen som kommer av att man ägnar sig åt det man mest av allt helst vill - känslan av att våga ta steget överträffar det mesta!
Jag lever!
Jag har börjat nysta ihop mig själv igen. Sakta blir trådarna till en skimrande boll, vävd med förundran och största försiktighet.
Men jag lever.
Och jag finns där igen.
Äntligen kan jag andas.
Jag har tagit mig tid. Jag står ju inskriven i almanackan som ett viktigt göromål - och nu nyttjas tiden till fullo.
Svårt, så svårt att inte känna ett stygn av dåligt mammasamvete för att tankarna inte hela tiden kretsar kring andra, men jag finns ju jag också - och allt jag gör är ju för allas vår framtid. Det är lätt att tro att jag är självisk och ego - varför ska jag försvara mig?

Herregud hur gör ni alla andra mammor som ägnar er åt era drömmar eller bara vanliga saker som mest berör ert eget välbefinnande? Saker som följaktligen tar tid från annat.
Hur får ni det att se så förbaskat enkelt ut - när ni lever ert egna liv vid sidan om familjens krav och måsten? Får allt att funka.
Är ni lyckliga?

Är det mig det är fel på då jag har svårt att rättfärdiga egen tid - tid att var Jag.
Jag vill ju också vara lycklig, glad och känna mig stolt och att jag har en livsplan ...
Just nu känner jag vittring av allt detta, en ljuv doft som fyller mina näsborrar - det ger mig en aning om att jag gör rätt.

Rörigt, kanske ni tycker.
Men då kan ni tänka er hur det känns inom mig - rörigt är bara förnamnet, men jag känner mig tillfreds med livet mer än jag gjort på VÄLDIGT länge. Och det får vara min vägvisare - min intuition om att jag gör rätt. Jag kör på i ullstrumporna.

Snart sätter vi upp skylten på logdörren. Vår lilla butik får sitt namn på pränt - den dagen är mitt mål.

Gammalt örngott med monogram, rulle med spets och liten vacker påse kan vinnas hos Systrarna i Vitt...

Så nu tänker jag tävla. Inne hos rara Systrarna i vitt lottas det ut allsköns härliga ting som förgyller hemmet med sin prakt. Jag är med och håller alla tummar jag kan. Ni kan göra det samma!

I helgen ska jag hämta upp nya vackra föremål i Nyköping. Jag har fyndat lite på blocket och åker väl egentligen på inköpsresa - kanske jag kan dra av sådant i deklarationen hädanefter ... ?
Kanske göra en resa till den lagomt shabbiga franska landsbygden också - medan jag ändå kör runt i vår svenskaste mylla på jakt efter guldkorn från fornstora dagar ... eller åtminstone ta mig över sundet till våra chicaste grannar danskarna ni vet ...
Nåja, jag börjar i Nyköping - de gamla avskavda ekskänkarnas Mekka. ;)

Har ni tips på fina shabbiga ställen att handla på i Nyköping så tipsa mig gärna!

Allt är av intresse.