onsdag 31 december 2008

JAG VANN BLING-BLING!

Otroligt men fantastiskt mycket sant!! Claudias utlottning av ett ursnyggt armband från Bados.
Nu är snart min stass inför Bondbrud på rymmen fulländad, Blinget sätter prick på det hela. Tack snälla Fru Fortuna, eller i detta fall Claudia Galli.
Vad gör ni så här i nedräkningstider? Här fixas och trixas det, förbereds mat och sopas granbarr under den sk barrfria kungsgranen. Barnen leker ute i frosten och inne myser mormor och jag i värmen från de sprakande brasorna. Champagnen ligger på kylning och snart är den nya tiden här, lite mörk och kulen för många men ändå så kär...
Kvällens ingredienser är: nybadade barn som kivas, grevinnor och betjänter, sparris inlindad i parmaskinka, skumpa, potatisbakelser, nötter och mandlar, knastrande ved i spisen, rosa filé, marängsviss, tomtebloss, skattjakt, flämtande maschaller, gnistrande rimfrostig promenad, Jan Malmsjö och till sist en nyårskram till alla älskade.

Kram. Vi ses ju nästa år om ni vill.
Tips: om ni vill axla rollen själva som uppläsare av dikten Nyårsklockan har ni den i sin helhet nedan... Lycka till.

"Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot rymdens norrskenssky och markens snö; det gamla året lägger sig att dö... Ring själaringning över land och vatten! Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningens till oss som famla. Ring våra tankar ut ur sorgens häkten, och ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning in till jordens släkten. Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar och forngestaltningar av split och kiv. Ring in ett ädlare, ett högre liv med bättre syften, mera rena lagar. Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm, men ring till sångarhjärtan skaparglöden. Ring ut den stolthet, som blott räknar anor, förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor. Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike; det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike! Ring in den tid, då andarna befrias ur själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidande Messias."

måndag 29 december 2008

Tips till alla hundägare där ute...

Skämt åsido, men nog undrade mina små söta barn vad mamsen hade på tapeten i eftermiddag då dessa skapelser sakta växte fram, under ve och fasa då jag någonstans kände igen formen från mina promenader med lille Frasse.
Jag kan berätta att bajskorvarna är gjorda av 80 %:ig choklad, vispgrädde, honung och tre stoora matskedar Whiskey. De har därefter rullats i smält choklad samt fått en puff av kakao över sig... Helt underbart goda. Smälter som smör i munnen och ligger som bomull kring hjärtat, säkert bokstavligen dessutom.

Nu känner min kropp sig totalt helt och bestämt redo för en detox med efterföljande och terminslång hårdträning. Kanske beach -09 är mitt år att glänsa som aldrig förr? Mellanbebis satte sitt lilla knubbiga 2,5-årsfinger i min mage idag och undrade om det fanns en bebis i maagen???!!! Say no more, nu är det dax att vända arslet rätt och börja röra på degen. Allra helst när jag numera verkar ha mitt fram på kroppen efter tre barn på 4,5 år och ingen eftertanke däremellan...
Jag tror att jag också ska skaffa stegräknare och powerwalka mig fram i livet. GI here I come.
Kanske lite peppande musik på högsta volym i Ipoden...


Ps/om ni vill smaka på de gooda bajskorvarna kan ni hitta receptet hos Recept.nu... jag la till en msk honung och 3 msk whiskey...

Förbereder inför "Bondbrud på rymmen"...

Nu ska jag göra en så ytlig sak som att visa dagens outfit... Men nu gäller det ju inte vilken dag som helst, utan dagen med det STORA d:et! Dagen då jag och en väninna ska göra den stora staden osäker under ett dygn i januari. Larvigt, tycker kanske ni garvade och världsvana människor som nog har fullt sjå med att bara lyckas att hålla isär alla festligheter och anser att en heldag på eget bevåg hör till vardagen... Nej, minsann för mig är detta likvärdigt med en tvåveckors utlandresa. Att få gå i annat än i gamla invanda spår mellan köket och toan, med en avstickare var tredje timme (känns det som) för hämtning eller lämning på dagis, i annat än mina gamla paltor från 2002 känns som en bal på slottet.

Kortärmad kofta i mjukaste Merlinoull och en söt fodrad bomullsklänning med stenar och paljetter i midjan. Allt i gråa nyanser och från vackra Esprit. Till detta gråstickade knästrumpor och grova svarta stövlar.

Jag har inte gjort något sådant som denna utflykt på egen hand sedan säkert 5 år tillbaka... Mina dagar spenderas med mina barn och min familj, självklart när alla tre barn är under fem år. Helt naturligt att sätta resten av livet utanför lite på paus ett par år framåt. Men egentiden får stryka på foten alltför ofta, jag är ju inte bara mamma utan också mänska och behöver få känna lite fläkt och flärd ibland, vara självisk en liten stund.

Så nu har förberedelserna påbörjats. Ett par timmar i söndags veks till mellandagsrea och speedshopping på hög nivå - det blir man ju expert på som småbarnsmamma med 15 minuter tillgodo mellan all matning, kissning, blöjbyten och övrigt jagande - mellan butiker proppade med lystna fyndare med krig i blicken. Jag gick svettig men segrande ur striden med ett par påsar i näven.
Dagen D ska ju utföras i glans, klädd till tänderna. Så jag har nu nära på hela dygnets klädsel planerad och färdig, allt från ytterplagg till kvällsmundering... Kanske jag ska ta en tandblekning som prick på i:et också? Vad tror ni. Slå fullkomligt knockout på Schtockholmarna.

Tänk bara om jag kunde få vinna Claudias senaste tävling, då hade jag en del av bling-blinget klart också...

söndag 28 december 2008

Lite pausmusik...

...I´ll be back soon.

Lyssna och njut på en annan favorit, allas vårt fantastiska Kent: http://www.youtube.com/watch?v=7RhDR-ks6vI&feature=channel

fredag 26 december 2008

Idag är en annan dag...

Litegrann av eftertankens dag, denna julens annandag. Blev alla nöjda, fick alla vara med, varför skickade vi inga kort till de vi fick från, blev det för mycket mat, varför ville inte farmor komma, allt som skulle hinnas med: många förväntningar som lätt går överstyr. Yran har falnat lite och granen har mist lite av sin forna glans. En del vill redan börja plocka undan spåren av julen, sopar in barren under mattan och snabbt gömma undan tomtar och annat oknytt djupt in i förrådet.
Men nu ska vi väl kunna unna oss stressade människor att suga på julkaramellen riktigt riktigt länge, vardagen kommer ändå alldeles för fort hem efter landsförvisningen och allt blir som vanligt igen. Passa på och luta er tillbaka, se den glimt i barnens ögon som fortfarande tindrar - och faktiskt gör det jämt egentligen, om man bara hinner titta - när de leker med sina uppfyllda önskningar. Ännu ett år får de nu leva i ovisshet om tomtens verkliga existens, ännu är inte sanningen avslöjad här hos oss iallafall. Trots att tomten hade precis samma örhängen som mamma...

Dagens låt är en av mina absoluta favoriter, här framförd av underbara Jeff Buckley. Trots sitt vemodiga kärlekstema med bibliska undertoner, eller tack vare, får den mig att tänka efter lite extra så här i glädjens tid!

http://www.youtube.com/watch?v=AratTMGrHaQ&feature=related

Ha en underbar fortsättning alla rara. Och tänk snart är det nya året 2009 här. Hallelujah...

torsdag 25 december 2008

Ja, nu är julen över...

Åtminstone julaftonen som nu är över efter allt klappöppnande, köttbullsätande och Alfapetsspelande. Hoppas att ni har det bra där ute och är redo för ...mellandagsrea kanske. Ni har väl inte gjort av med alla penningar på klappar redan? Jag brukar ägna mig åt att köpa barnkläder inför nästa år: skor, jackor och allt annat dyrt som nu nästan kastas efter en. Handlar sällan till fullt pris övrig tid heller, hellre Traderar jag än går i butiker och river. Älskar också bokrean som skänker vår familj stor glädje i form av timmar av spännande läsning av nya favoriter. En ny hylla varje år blir det nog med allt från fakta till fiktion för både stora och små, en skatt att ösa ur.

Om man är två och ett halvt år och sedan månader har önskat sig kittysmink till julklapp, på storasysters uppmaning, och sedan klockan 04.00 upptäcker att julstrumpan faktiskt innehåller önskningen...


...ja, då slår man helt enkelt på den stora trumman och kör racet fullt ut, då är det lätt att tappa greppet större del av dagen när det kommer till att kunna hantera färgpalettens frestelser. I alla färger och kulörer, inte så himla noga var det egentligen hamnar bara det hamnar och ibland kan resultatet bli en mer eller mindre kakafoni. Eller abstrakt konstform av hög rang. Ansiktet är ju en tom målarduk som någon sa en gång. Eller är det resultatet av en högersving från syrran med de lila naglarna?

En liten fe får sin älskade D D D D D Dora, excellent gift, stor uppståndelse.

Storasyster Bubblan lägger sitt Kitty lite mera subtilt. Ville ha juligt rockiga naglar i lila.


Papsen snärjer loss en av dagens nära hermetiskt tillslutna klappar. Kan inte undgå att varje gång tänka: vem i hela friden tvingas sitta och fästa alla dessa stroppar och sedan tejpa fast skiten i vikta kartongbitar på ungefär 500 ställen? Ibland säkras allt stropptejpning upp med en fastskruvad platta som prick över i:et. Unbelievable som Dora själv skulle ha uttryckt det...

Bubblan med en av sina uppfyllda önskningar. Det kammades och fixades i timmar: stora prinsessans absoluta favoritsyssla just nu.

Vi har nästan alla haft känningar i ett par dagar av vinterns stora skräck: kräksjukan. Mellanbebis har haft en liite moloken julafton idag. Inte riktigt varit sitt vanliga sprudlande glada jag. I pappas knä trivs hon lite tårögd en stund för lite uppmuntrande ord på vägen.

Klappen som blev dagens mest populära var minibebisens bollgiraff. Vacker musik kantade den frenetiska bollrullningen. Vi har nog definitivt inte hört det sista från denna tingest. Tur att man kan slå off....



Till och med mini verkar undra vad som drabbat mellanbebis över ena öga... Morgonklappen eller storasysters högerknog.

Jag måste också till sist få berätta: jag har VUNNIT Busmammans tävling! Yippieeee. Nu väntar jag med spänning på väldoftande vinst i posten!

Ha det fint i mellandagarna. Kram.

tisdag 23 december 2008

Årets skapelse...

Tänkte bara visa upp det, årets pepparkakskreation. Detta år med gran och flaggstång till. Dessutom en tomte på väg ner i skorstenen. Pillrigt och man bränner sig obönhörligen minst en gång på det smälta mördarsockret men till slut så...
Barnen har satt godis på taket och jag har kristyriserat (eller vad det nu kan kallas).
Mormor har kommit till oss nu. Barnen rör sig i flock runt henne och de läser sagor, äter choklad och myser mest. Det är tyst i huset just nu, en del har helt enkelt tagit en middagslur. Jag är själv så dödens trött då jag har känningar av "vks". Största dottern mådde inte bra heller igår, så nu väntar vi tyvärr ett globalt och komplett utbrott i morgon bittida. Usch hoppas inte...

Alla har väl fullt upp där ute, men en kram ska ni få! Kram.

måndag 22 december 2008

Vår lilla hund...


Frasse har jag väl aldrig visat för världen förr? Han är en femårig Yorkshireterrier som för det mesta lever rövare, rymmer, tuggar på kuddar och ligger vid husse mest hela tiden. En glad och sprallig goding vi skaffade innan alla barnen kom... Så nu har han alltså förvandlats, av ren självbevarelsedrift stackarn, till husses hund. Ja ja, Frasse och jag får väl ta igen all förlorad tid om några år istället. Tills dess får lille hund ligga intill husse, där han är någorlunda säker från barnspring på nätterna.

Julmat för alla...

Idag har jag spenderat två hysteriska timmar på vår ICA-affär. Med en överfylld vagn, som envisades med att hela tiden dra åt vänster lyckades jag bocka av allt på listan. Kryssade, krockade och bröt mig fram genom sävliga pensionärer botaniserande bland julkorven, irriterade barnfamiljer med skrikiga bebisar och molokna samt julbojkottande singelpappor i en evighetslång charkkö.
Jag köpte små färska och alldeles underbart rara små brysselkål som jag ska gräddstuva och sedan hoppas att det är någon fler salig typ än jag själv vid julbordet som finner glädje i denna läckerhet? I går kväll slog jag och sambon in alla julklappar medan skinkan ugnsbakades. Jag hade gnidit in den med krossad kryddpeppar och lagerblad, och det spred en mumsig doft i hela vårt hus. Vid midnatt när alla paket låg inslagna och namnade och alla barnen sov tog jag och käre sambon oss en skinkmacka med den fortfarande ljumma skinkan på för att fira kvällens arbete... obeskrivligt gott med senap från vår lokala favorit Valmas döttrar. Nu ska vi bara försöka låta bli att äta upp hela skinkan innan julafton.


Vi har Honungssenapen som skinkfavorit juletid, men tack vare Valmas otroliga smakkombinationer kan man med glädje äta sylt och marmelad alla dagar på året. Bilderna är lånade av Valmas döttrar.

I morgon ska jag upp i ottan för att hämta lilla mormor på tågstationen. Sen kan julen få börja. Vi ska ägna resten av morgondagen till skapelsen av årets pepparkakshus.
Lite mera julstämning om det önskas:
YouTube - Last Christmas - Wham! (HQ Audio)

Ny julig tävling!

Återigen, här riktigt haglar det tävlingar, jag är med i alla, vill jättegärna ha dessa rara små body splash lagom till det nya året! Claudia Galli: Tävling Hello Kitty och lite skönhetssömn
Våga och vinn!

söndag 21 december 2008

Tipshörnan...


Jag citerar: "Nu behöver du inte längre fundera över hur du ska göra när du ska skära upp ett granatäpple, eller göra en slangbella, eller hitta vatten i en öken, eller göra en skål av en vinylplatta, eller slå en mördande tennisserve, eller inrätta en ergonomisk korrekt arbetsplats, eller göra rädisrosor, eller stoppa näsblod, eller göra en perfekt Martini, eller göra en voodoo-docka, eller sitta upp på en elefant, eller göra ballongdjur och så vidare och så vidare. Det räcker med en snabb titt för att man ska kunna konstatera att man endast svårligen kan leva utan denna ultimata livshandbok."

En helt fantastiskt rolig och läsvärd bok som har en alldeles självklar plats i bokhyllan, hos ALLA!
Supertydliga steg-för-steg-illustrationer som gör boken till en ren guldgruva och klappens mottagare till en allt-i-allo av dignitet.

Tänkte mig lite passande musik till stöket..

Och en glimt av den så saknade snön, här finns den iallafall. Ta en titt på Kalle och hans vänner. http://www.youtube.com/watch?v=PN37QU7yoj4

Dan´ för dan´ före dan´ före dopparedan´...

På en gren vid granens topp liten tomte tittar opp

Nu står julen nästan och stampar i gröngräset utanför husknuten. Vädret är aprillikt och så långt ifrån midvinternattens köld som ska vara hård och den snö som ska ligga vit på taken, när endast snart han Tomten ska vara den som är vaken. Nog känns det trist att det ska vara vädret, som efter alla år av meterdjupa drivor, snöbollslyktor och pulkaåkning ska vara blott ett vackert och jullikt minne. Kanske det bara varit en barndomens illusion, kanske det alltid varit såhär men att jag bara inte vill minnas?

Julgrisen läser ur sin vegetariska kokbok för de andra i vår samling av egensinniga tomtar

Nåväl, sambon står i obligatoriska klappköer i stadens varuhus, svettig och säkert måttligt julefridfull medan jag leker med barnen i hemmets vrå i skenet av julgranen. Vi ska göra chokladfudge smaksatt med Whiskey för de vuxna och lite chokladbräck till de små snälla barnen. Kanske en liten godbit kan smälta sambons julstressade hjärta en aning?

Lilla mellanbebis i full fart kring granen
Mitt finskåp med vackra ting, men alltid finns det plats för en julklapp eller två. Om jag flyttar lite hit och lite dit ska det nog tillsist kunna gå.

lördag 20 december 2008

Jo, jag tänkte så här...

Ska jag skriva en bok, börja måla akvarell, börja yoga, jogga eller bara börja softa fett när det nya året strax träder i kraft? Ni vet nyårslöften om ett bättre leverne och liv efter att detta gamla sunkiga och ringrostiga släpande tagit slut med en knall... Det är bara någon vecka dit ju, och jag känner mig laddad! Enormt laddad inför allt nytänkande och revolutionerande som väntar med spänning runt hörnet? Vad har ni tänkt er lova som nytt i era liv? Vad har ni gömt i säcken som ska ta vardagen med storm, eller kanske enbart sätta guldkant på en grå måndag, eller som ska göra er till modigare människor på ny och oprövad mark?
Tänk om vi hade flera liv att leva, ett för varje favoritleverne? Hur många liv skulle man då behöva för att få allt det där man vill ha gjort, gjort? Nu har vi bara ett, det gäller att ta vara på varenda minut och göra det bästa av det.
Vad gör ni med minuterna nästa år?

fredag 19 december 2008

Tävling av rivig karaktär!

Nu har jag åter tävlat, ännu en gång utmanat fru Fortuna som oftast i spel ignorerar mig helt. Denna gång är det Claudia som lockar med Single malt-provning i el Stockholmo. Claudia Galli: Tävling! Vinn en Box Experience! Som klippt och skuret för en utschasad gammelmorsa som mig! Eller hur! På barnsäkert avstånd kan man ju våga lukta lite alkohol.... Är annars en mycket sällsynt företeelse hemma hos oss, typ aldrig!

onsdag 17 december 2008

Pyntat både gran och blogg...

Nu när granen står tindrande och sprider sin kuliga glans över vårt hem kände jag att ni, mina kära bloggläsare måste få sin del av kakan. Jag är ju inte så där helt superbra på HTML-kodning så överseende får ni lov att ha, inte heller en uppsjö av fri tid att sitta och lattja med färger och andra dekorativa ting så håll till godo med denna kration av dålig kontrast och spretiga snöfall. Tvärstailing, som man skulle säga i norrland. Rätt snyggt tycker jag som lättroad och utmattad gammelmamma med halvgrumliga linser i ögonen.

Imorgon är det sista morgonen barnen ska släpas och tjatas till dagis... usch sista tiden har allt känns tungt, en hel massa tjat och tjafs, samma ord kommer ur min mun heeela tiden: hallå, hör någon mig, snälla, gör som mamma säger nu annars kommer kanske inte tomten, tar du inte på dig kläderna så går vi och du får vara hemma, torka inte snor på kläderna, vifta inte med saxen i lillasysters ansikte, skriik inte hela tiden, sluta gny jag förstår inte vad du säger då... osv osv.

Idag tummade jag på tanken att sätta mig själv i bilen och bara åka iväg, lämna alla i hallen och bara åka... Hemska tanke, men den fanns där. Jag fick ont i magen och motade sammanbrottsOlle i grind, samlade ihop ungar, extragalonisar, ryggsäckar, vantar, bebisen, plånboken och fick alla till dagis med andan i halsen. Helt utmattad men väl framme och dessutom bara några minuter sen fick jag uppmaningen att ändå ringa nästa gång vi var sent ute... Jag ville bara grina. Jag är ALDRIG sen, alltid i tid med mina tre, kämpar och sliter, och tror att jag ibland helt enkelt kommer att brista, gå itu och tappa andan, gnistan eller helt sonika vettet. Men det är som det är, livet fortsätter. I morgon är allt säker bättre, men vissa dagar känns allt så jobbigt, aldrig ett andrum. Nämnde detta till min kära mor, hennes svar var: ja, så är det när man ska ha en stor familj... Vilket stöd, vilket pepptalk i en kamp som känns på väg att förloras en del dagar. Varför inte istället: "ja, gumman det kan vara jobbigt ibland men det blir bättre ska du se, barnen blir större och belastningen minskar en aning. Jag önskar att jag fanns nära tillhands så du kunde få en stund för dig själv någon gång..."Nåja, som man bäddar får man ligga, sägs det ju ofta, med lite taggig röst. Men det är jättesvårt att hålla lågan igång stadigt alla dagar, den flämtar till och försvagas när det blåser på, för att sedan få ny fart när det mojnar igen.
Vår gran är den vackraste världen skådat. Fulländad i sin form, inte en gren felriktad och totalt nertyngd av alla röda kulor barnen kunde hitta, en del guldänglar och fåglar i sköraste glas. I toppen tre hjärtan för varje ett av mina älskade ungar. Jag var tvungen att gå en spridningsrunda nu när barnen nattats, allt var nämligen samlat i klasar i de nedre regionerna på granen. En fröjd för lillmormor men ett ständigt orosmoment för oss andra. Vill ju inte ha alla julägg i samma korg...
Hoppas att ni har det bra där ute under era granar uppklädda till oigenkännlighet. Nu ska jag softa och ta en glögg i skenet av den glittriga skapelsen.

tisdag 16 december 2008

Alla dessa tindrande små änglar...

Nu har jag stått och snyftat i två dagar framför alla underbara små tärnor, lucior, tomtenissar och en och annan pepparkaksgubbe eller gumma. Ljuvlig skönsång om tomtar i litet hus vid skogens slut, tomtar och bockar som lämnats vid sin spis, blinkande små stjärnor och hästar som skakar på sina manar... En hel massa små har lyst upp det annars gråkalla vinterlandskapet med sin blotta närvaro, och jag är så glad att jag fått vara med.

Annars rullar dagarna på och julen kommer närmre med stormsteg. Alla känner av spänningen som byggs upp, både på gott och ont. Alla förväntningar som finns runt denna mytomspunna och fröjdefulla tid då alla ska vara sams, lyckliga, givmilda och tillsammans med sina nära och älskade. Det ska ätas, öppnas paket, ses på Kalle, knäckas nötter och småpratas in på småtimmarna. Barnen ska vara glada, tacksamma och uppspelta till bakgrundstoner av "Hej mitt vinterland, nu är jag här..."

Med andra ord många ställen att snubbla över en eller annan spricka i parketten och sedan stå där med gröten i halsen och bara vilja gråta sig genom resten av den sena filmen på svt.
Jag försöker att komma ihåg det viktigaste som för mig är att jag har fått en familj i ovärderlig gåva. Ingen glansig och pråligt onödig klapp i världen kan ersätta det, hur den än kommer inslagen.

måndag 15 december 2008

Nu ska det tävlas...

En mammablogg jag följer ska fira stort! Busmammans hörna: 100 000 besökare! Tänka sig att ha såååå många besökare som tar del av det man skriver. (Jag som svindlar över tanken på att ni faktiskt är fler än 10 st!!!) Så många intresserade av - eller bara nyfikna på - ens liv och leverne. Men jag måste säga att hon är en ärlig, rak person som bjuder stort på sig själv och sina innersta tankar. Hon skriver modigt om både glädje och sorg, om de gropar man riskerar att snubbla över på färden genom ett stundom krångligt liv.
Så här ska det firas med överraskningar och festyra! Och trots min historiskt dåliga vinststatistik i spel håller jag mina tummar och hoppas att lyckan ler mot mig denna gång!!!!
Sassa brassa mandelmassa, nu taaar vi dom nu taaar vi dom....

söndag 14 december 2008

Bara 10 dagar till julafton!

Tiden rusar framåt och nog får man lite julstresskänningar fast vi i stort sett har allt klappat och klart. Bara julmaten nu som ska bakas, griljeras, rullas, glaceras, gravas, röras, hackas, gratineras, kokas, stekas och sedan borde det bara vara att sätta sig, och sedan endast kliva upp för att hämta en äggtoddy mellan varven...
Vi har definitivt börjat nedräkningen tills mormor kommer. Vi har satt juligt röda och spetskantade gardiner i gästrummet, som barnen kallar "mormors rum". Ska göra så mysigt det går så att hon kan känna sig hemma här hos oss en hel månad! Det känns jättekul!
Idag har barnen haft generalrepetition i sina Lucialinnen, med ljus i handen och på huvudet. Mellanbebis tycker det känns ont mot sina små öron av den tunga kronan, men det är ju bara för en timme i morgon. När skymningen faller vid 15-tiden ska hela dagis, alla drygt 100 ungar skänka glädje och värme genom vackra sånger till alla vi föräldrar som ser på. Jag står där säkert också detta år med tårfylld och stolt blick i havet av andra till tårar rörda föräldrar.
Det är så fint och stämningsfullt att få tal del av dessa stunder, att se sina små änglar stå där uppe på kullen i mörkret, stadiga på rösten och med modig blick. Plötsligt verkar de ha vuxit flera decimeter bara den dagen...
Hoppas att ni som läser också har möjlighet att ta del av lite julsånger framförda av barn med rosiga små kinder. Inget är lika storslaget.

lördag 13 december 2008

Losec Mups here I come!

Att en människa kan äta så mycket och ändå kan andas hjälpligt...
Julbordet vi besökte idag var jättefint. Snön lyste vit på Westerqwarnstaken och det var tur att inte Tomten var vaken. Då hade han nog satt stopp för min framfart vid laxrätterna, viltpatén och struvorna, eller nog slagit krokben vid revbensspjällen eller chokladpuddingen smaksatt med Baileys. Jag fick dessutom avsluta hela det 2 timmar långa frosseriet av allsköns julbordstillbehör med en femma god cognac till kaffet. Oj oj oj, nu äter vi inte något mera förrän tisdag nästa vecka tror jag. Satt bakåtlutad i bilen hela vägen hem, rapande med andan i halsen. Tur att man inte behöver göra så många hastiga rörelser ikväll...
Westerqwarn med sitt vackra yttre. Gammaldags charm omgivet av ett historiskt vingslag.

Västmanland hade mycket mera snö än vi har hemma i Sörmland. Ett helt ljuvligt frostbitet landskap som ramade in denna ljusdrottningen Lucias dag.

Struvor, struvor och åter struvor. Och liite chokladkaka till...

En av kvarnens alla underbart charmiga lyktor.

Litet axplock av the main course. Observera tallriksmodellen à la "Unna dig själv något gott som inte är en grönsak"!

Bäst av allt för en trebarnsmamma vanligtvis upp till midjan i hushållssysslor: man slipper disken!

Mina underbara...

Fotograf Mr P

Jag saknar er så mycket att mitt hjärta värker. Önskar jag kunde varit med idag när kära lilla S fyller sina modiga fyrtio år! Mitt underbara gamla tjejgäng, som följt varandras liv och leverne i vått och torrt sedan snart 20 år tillbaka. Numera på distans men trots det fortfarande nära och varmt intill hjärtat där alla och envar har var sin speciella plats.

Önskar att Sverige vore ett ihoptryckt och kort land, där man kunde ta cykeln för att få sig en kram.
Tänker på er i norr i dag med vemod i mitt ömma hjärta.

Han är bara bäst, nu är det klappat och klart...

Kevin, den rare, glade och ödmjuke, det sprakande glädjeknippet från Arvidsjaur via Malta som kommer att sätta Sverige på kartan med denna segerlåt kantad av stjärnglans. HURRA! http://www.youtube.com/watch?v=6AHxHOX-3xs
Föresten... Sankta Lucia knackar på, jag måste gå.

fredag 12 december 2008

Äntligen Fredag...

Veckans bästa (jämte alla de andra dagarna) då vi får ligga kvar och goona oss lite under täckena i det varma och gosiga morgonmörkret och titta på julkalendern i lugn och ro. Inget dagis för vår femtontimmarsdagisiveckanfamilj, utan en rolig och pysslig fridfull (hmmmff, ibland jovars..jag tackar jag?) hemmadag. Nu när vi dessutom har fått en hel massa snö att rulla oss i!

Vi har börjat dagen med att äta frukost: kattyogurt och skinkmacka, och nu har två klätt ut sig till prinsessor i full mundering, allt från tiaror till klackskor samt smycken i regnbågens färger. Den minsta har sovit sin lilla förmiddagsvila och är redo för nya framsteg och utmaningar. Hon, vår 10 månader gamla bebis här kallad Lillmormor, kryper ju runt så fint, försöker göra sitt bästa för att hänga med storasystrarna. Och det må jag säga är inte lätt. Lillmormor sitter själv på stjärten sin och klättrar och kravlar upp för alla möbler, stora som små... Hon är glad, påhittig och finurlig, skrattar gärna och ofta samt pratar och pladdrar mest hela tiden. Tiden går så ofantligt och otroligt fort så snart står hon väl där, i dörren på väg ut hon också om inte allt för många år... Snyft. Jag kan enkelt förstå att det är lätt att behandla den minsta som en "bebis" för alltid. Man vill ju liksom behålla känslan av en liten raring för alltid. Men de bli ju stora raringar också för den delen, inte tal om något annat.

Men visst är det sant som det sägs: man ska ta vara på den korta tid barnen är små ljuvliga knyten...

Två små rara vid förra julens granpåklädning. Denna jul är de ju tre!

Imorgon skrider Lucia in i våra liv igen, med ljus i hår. En vacker högtid med fröjdefull glans. Ni har väl strukit luciastassen och letat fram kronan med de som alltid uttjänta batterierna, eller är ni modiga nog för levande ljusprakt? Här hemma äter vi pepparkakor och dricker glögg, invirade i täcken framför teven i arla morgonstund. Sedan bär det av mot fullbelamrad och överdådig julbordsdukning borta i Westmanna län, på det charmiga Westerqwarn Pub & Restaurang AB. Papsen och mamsen ska för första gången på fem år ha annan barnvakt än mormor (två gånger/år) medan vi själva på tu man hand fröjdar oss med juliga smaker, och säkerligen även vältrar oss i tillhörande dåligt samvete för att vi lämnat barnen...
Jag ska äta en heeel massa struvor, jag bara älskar dessa frasigt knapriga gammeldags charmiga och vackert formade bakverk! Förutom lax, lax och åter lax, romröra, ägghalvor, rökt sik, skinka med starksöt senap, revbensspjäll, plommon, kalvsylta, rödbetssallad, prinskorv, köttbullar, praliner, fudge, en god kopp kaffe och en de däringa gooooda struvorna som avslut. Sedan står vi oss nog till julhelgen!

Bilden är lånad från Ebba Peterssons Webzine WEBBA

Ha en underbar luciavaksdag i dag. Och glöm för Guds skull inte att beundra allas vår kelgris Kevin i IDOLFINALEN kväll! http://www.youtube.com/watch?v=hj05M3M4bQE&feature=related

Och hörrni! GLÖM INTE ATT BLÅSA UT LJUSEN!!!

torsdag 11 december 2008

Uthängd till allmän beskådan...

Jag har placerat min blogg i Eskilstunabloggkartan.se!

Bra eller?

Tomten, hör min bön...

Idag gick hela vårt dagis ut till Mulleskogen. Iklädda reflexvästar och allsköns tillbehör för en förmiddag i snön (vi har fått en hel driva under natten) kånkade grupp efter grupp iväg, på ett ungefär 100 st barn i åldrarna 1-5, i överfyllda vagnar eller hand i hand, avdelning efter avdelning, över skolgården förbi vår vackra kyrka och in i den alltid lika spännande Mulleskogen.
Engagerade vuxna har anordnat upplevelsestig med tomtar och annat sevärt. Jag bad mina barn hälsa tomten att mamsen minsann också önskar sig något trevligt till jul. Till exempel en annan attityd från makthavare som fått ett förtroende i gåva.

Man kan inte annat än beundra dessa slitna men ändå hjärtliga pedagoger som med samma glada min tar sig an våra barn varje dag i sol som regn. Det kan kännas nog betungande för mig att varje morgon få på tre stycken alla vinterkläder och hinna ut innan någon har börjat klä av sig igen. Betänk då scenariot med tjugo barn, varav 16 st under 2,5 år fördelat på tre vuxna (mellandotterns avdelning). Jag förstår förbudet mot fingervantar utan att behöva få det förklarat mer än en gång...

Här i kommunen avgick det en direktör nyligen, efter 13 år i tjänst med 66 tusen/månad i lön. Eftersom han frivilligt sa upp sig så utgick inget avgångsvederlag enligt det skrivna avtalet. Men hans snälla kollegor i styrelsen ändrade snabbt detta till att ändå betala ut två årslöner, 1,6 mille, med argumentet att han hade haft en utsatt position och skulle gå från att ha ett arbete till att inte ha något alls.... I REST MY CASE.... och tar mig för pannan.
Han kunde ju få agera praktikant på förskolan och ta del av pedagogernas arbete. Som varje dag sliter och kämpar med att försöka (med minimala medel och noll anslag, inga föregående dagslånga sittningar med kaffe och vetekrans eller studiebesök i Spanien för att få nya infallsvinklar, samt en lön man bara kan skämmas inför) ge våra barn en vettig dag fylld av upplevelser och aktiviteter som ska stimulera och utveckla våra käraste ägodelar till samhällsmedborgare av vikt.... Som sedan som vuxna bara ska tvingas sitta och läsa om alla dessa stackars jävla gubbar (och tanter, gu´bevars) som inte har en aning om vad ett krävande arbete innebär! De sitter där i sin skyddade verkstad och klappar varandra på axeln, sitter i möten hela dagarna och hjälps åt med att till synes finfördela våra surt förvärvade skattekronor, som trots månader av utredningar och år av dråpliga och nerslående resultat ändå bara går till rondeller, nerläggningar och egna löner, aldrig till skola och omsorg, utbildning eller vård. Vägrar sedan ta ansvar inför väljarna när vi ifrågasätter och sedan bara gnäller vidare när journalister kräver svar. Gör som alla andra då: BYT JOBB, och gå 46 arbetsdagar utan akasseersättning som straff!!
Det är snart val igen.... Men det verkar ju aldrig heller ha någon större betydelse, här i vår kommun är de alla lika stora och verklighetsfrånvarande kålsupare, höger som vänster.

Ett stort problem i dessa tider är att skolresultaten blir sämre och sämre hos vår barn. Fler och fler underkänns i kärnämnen.
Jag kan tala om för dem varför barn inte har kunnat lära sig läsa efter 10 år i skolan, och inte uppnår behörighet. Kanske grupper och klasser på ca 35 barn, och inga OBS-klasser eller pengar till specialpedagoger för stöd och avlastning utan alla ungar samlade i en stor okontrollerbar och högljudd massa med en eller möjligen två lärare kan vara en förklaring till det...

onsdag 10 december 2008

En till om kärlek...

Underbar text: ...and I don't want the world to see me cause I don't think that they'd understand. When everything's made to be broken I just want you to know who I am...
http://www.youtube.com/watch?v=SsK90GWBVLY&feature=related

Mera kärleksinspiration...

http://www.youtube.com/watch?v=ESOVrc4K3CQ

Och du Jon Bon Jovi, no problemo loving you at all!!!

Onsdag... bondens dag.

Två stora kärlekar som förgyller mitt liv, jag har ju glädjen att ha hela fyra att pussa på!
Visst är det väl underbart att lyckas finna kärleken där på livets snåriga och många gånger rent livsfarliga väg. Att bara lyckas med bedriften att få komma nära någon och dela vardag och fest, glädje och tårar med en annan människa är värt både en klapp på axeln och en under granen.

Jag har varit ensam i massor av år. Ensam fast jag haft en massa folk runt mig. Ensam fast i förhållanden. Ensam när jag kom hem och stängde min dörr. Ensam med mina drömmar och funderingar. Avundades alla som delade sitt liv och hem med någon, om än bråk och gnabb ibland, så var min tysta och ödsliga tillvaro en moloken historia som tärde smärtsamma sår i mitt hjärta.
Senare någon gång ska jag berätta den otroliga historien då jag mötte L. Som två ensamma själar förlista på livets stormiga hav, sökande efter en trygg hamn med flämtande lanternor, möttes vi för mot för i dimman, bokstavligen...

Nu till dagens smäktande kärleksstund: bondkärlek på teve.
Har ni inte sett en glimt av dessa vackra, välfriserade, kärleksfulla, förnuftiga, ömsinta och ödmjuka, längtande killar som gillar Peter (med hästarna och poolen) måste ni bara titta ikväll. Man kan nästan ana den fräscha aftershave-doften genom teverutan... åhhh så underbara de är, man vill bara krama dem. Man kan inte annat än unna dem all kärlek i världen!
Finner inte lika stor intresse att iaktta de snusande, halvstumma, ständigt kepsbärande och halvskitiga, men förmodligen även dem kärlekskranka småkillarna som kretsar kring den unga bondtjejen som talar med sluten blick...? Känns inte riktigt intellektuellt stimulerande att dela frukostbord en söndagmorgon på en tyst bondgård med en av dessa pojkar. Eller kanske det skulle funka om man bara vill ha kul på höskullen... och inte behöver prata.

Om ni inte har tid att kasta ett öga på teven i kväll kan ni kika in här för lite skön kärleksinspiration så här i juletid.

Krama varandra och ha en underbar lillördag! Pusseli puss.

tisdag 9 december 2008

Nu är det jul här i vårt hus...

...så julen kan komma, hopp falleralla la.

Jo du, alla rum så när som på tvättstugan har fått en släng av julen. I år har jag slagit på stort och till och med satt julgardiner i teverummet, denna annars bortglömda del av våra 220 kvadrat. Här ska vi dessutom hinna med att möblera om innan mormor kommer... hon får väl fnatt om ingen har lyft ett finger på ett halvår? Åtminstone kan vi ju ha gardiner i fönstren. Juliga är ett plus förstås!
Doften av saffransbröd, knäck och utblåst stearinljus ligger som en varm ullpläd över det hela, och visst anar man även nyknäckt valnöt med en uns av mandarinskal i bakgrunden.

Nybakta saffransbullar med mandelmassa och smör.

Vi har ledigt från dagis på tisdagar och spenderar därmed stor del av dagen med att pyssla, nu har allt förstås ett lite mera nischat tema, juligt rött, limmat och dessutom tejpat högt och lågt med stoor femårskärlek.

I går började måndagen med obligatorisk lämning av två små på dagis 8.30, sedan tandläkaren för egen del. Har ni samma ångest som jag inför detta (för mig) årliga besök? Jag ägnar dygnet innan med att för kung och fosterland gå loss med allsköns tillbehör på min garnityr, för att under detta dygn återställa mitt gap till vad det kanske var i min storhets dagar... Jag borstar i en halvtimme, sedan tar jag den förhatliga tandtråden som ger mig mörkblå fingertoppar av strypeffekten, river, remsar och drar. Sedan går jag in med stora arsenalen mellanrumsborsten nr 0,4 som rensar mellan gaddarna så Karius och Baktus yr all världens väg. Till sist gjorde jag den sista attacken: sköljningen med Listerin. Skön känsla att få avsluta hela den blodiga affären med att framkalla explosion i munhålan....

Ja, ni kan tänka er känslan att den natten sova med en mun som knappt gick att stänga.

Nästa dag hos Tandis tror man att denna frenetiska förbehandling inte ska märkas? Svårt att komma undan en eventuell lagning när man ligger där med en sjö av spott i stupen under 1000 watt av lampor. De tror väl dessutom att tandlossning är ett faktum med tanke på det röda tandköttet? Lite som hos frissan: "Näär klippte du dig seenast"? "Ja, det var nog förra måndan´...", svara jag.
Ja, nog gör man sig till ibland. Men jag tror kanske Tandis snarare föredrar mitt något överdrivna engagemang än det motsatta?

Himla goda bullar må ni tro...

Nu ska jag ta mig en till lussebulle innan middagen. Det blir köttfärssoppa med lök och morot, och med riven ost på toppen, gott bröd och en lättöl till mamma och pappa.

Ha det bra alla där ute.

fredag 5 december 2008

Eller något kanske mera livskraftigt så här på en fredag...

Vi borde också kanske ha mera slagskämpe i oss!! Det finns många tillfällen man skulle kunna dela ut en smäll helt enkelt. Ta en titt på underbara Pink och njut. YouTube - P!nk - So What
Kämpa på och kram på er alla mina kära vänner!

Att vara trogen sitt jag...

Jag bara måste få dela med mig av en av mina stora favoriter Johnny Cash, som tyvärr är borta sedan ett par år. Han var en ledsam själ med många demoner. Men alla kan vi såra oss själva ibland, bara genom att tappa bort oss själva på livets väg, glömma vad som är viktigt och sedan stå där, med ett eget slott av sand. YouTube - beachbuggys kanal Har ni inte sett filmen om hans liv Walk the Line, så bara måste ni se denna tragiska men också underbara kärlekshistoria, kantad av fantastisk musik.

Jag vann rond 2 på Knock Out!!!

Efter att ha suttit i telefonen halva förmiddagen har "dumkomvux" (numera kallat "smartkomvux") i gamla hederliga Umeå erkänt och fastställt sitt misstag. De dumförklarar i sin tur antagningen här för att inte ha noterat min rätta kursnivå genom att läsa kurskodsangivelsen som står skriven... Ja ja, jag är i allafall inne i matchen igen. En rak höger med lätt skruv bara, så gick de ner för räkning. Nu går jag in i rond 3 med stärkt självkänsla: jag SKA bara gå segrande ur denna eviga strid. Jag ska med huvudet högt hållet kunna lämna in min ansökan till högskolan, sedan är det upp till högre makter att låta mig blir en av de som får tillträde till denna svåråtkomliga och åtråvärda värld, som doftar dammig litteratur redo att utforskas och analyseras av en som numera åter formellt kan anses vara skrivduglig på B-nivå.

Måste bara sy ett ögonbryn och spotta ut några framtänder först.

torsdag 4 december 2008

Ja, då var det dax igen...

Högskolan har verkligen satt mig högst på jullistan när det gäller klappjakt i år!!!
Denna dag erhöll jag det fantastiska beskedet att min förhandsgranskning inte bara resulterat i avsaknad av Nk B, utan nu även Svenska B... Jag tror jag ramlar baklänges, vad ska man ta sig till helt enkelt?
Svenska B, undrar ni? Jo, det innebär bl a detta: kunna förmedla egna och andras tankar i tal och skrift, göra sammanställningar och utredningar samt dra slutsatser och föra fram argument, så att innehåll och budskap blir tydliga och anpassade till målgrupp och syfte samt ha utvecklat skrivandet som ett medel för tänkande och lärande och som ett redskap i kommande studier och arbetsliv. Ja, kanske är detta inte något som jag behärskar... =/ eller?
Jag håller iallafall på att bli fullständigt vansinnig på alla dessa jääävla idioter till byråkrater, som varken kan läsa innantill på ett papper eller behöver ha den minsta förutsättning till behörigheter själva för att kunna utföra sitt arbete vilket tydligen är att assistera oss andra pajasar.
Jag har åter igen varit i kontakt med vad jag numera kallar "dumkomvux" i Umeå. De har, efter närmare granskning angett kursnivåer, etapper och andra benämningar i mitt betygsdokument helt uppåt väggarna. En salig rappakalja av ihopblandade kurs- och etappnivåer, som nu plötsligt har uppdagats... och därmed fråntar mig möjligheten att söka till MDH´s program. Ingen som minns, har befogenhet eller har något svar på hur någon ansvarig ska korrigera detta. Jag måste snart läsa om alltihop. Bara att riva betygsdokumentet, det verkar så enligt alla motgångar. Snart får jag väl veta att jag aldrig ens läst...?

Jag har ont i huvudet och mår fysiskt illa av denna stress, kan inte tänka ut hur jag ska gå vidare med denna röra. Skulle bara vilja gå och lägga mig, dra täcket över huvudet och bara släppa allt. Men mina barn har ingen annan, och inte heller jag, som kan ta över ruljansen för det dagliga. Alla skyller på varandra och min dyrbara tid minskar för var dag, och den går inte åt varken till att försöka framställa utomordentligt utförda och konstnärliga arbetsprover, eller till att sortera ut annat viktigt material inför våren. Tiden går åt till att må illa och oroa mig för att behöva skrinlägga mina drömmar, ställa mig i kö på arbetsförmedlingen och ta ett jobb som för mig ännu längre från mitt sanna och rätta jag, allt längre bort från det jag känner är mitt ofrånkomliga och efterlängtade öde.
Kanske ska jag skita i alltihop och skriva en bok istället, en Bestseller om alla förbannade hinder, snubbeltrådar, övergrepp, sakfel, syftningsfel, delade uppfattningar, särställningar, bortrensningar, urval, omdömen, övertramp, tester, granskningar och annat man ska behöva gå igenom under ett halvt liv. Det kanske vore nåt att bita i. Om jag nu kan vara behörig att skriva ihop några rader med ord på ett papper? Eller kommer farbror polisen och tar mig då?

onsdag 3 december 2008

Å en till...

Om ni behöver hjälp med strategisk marknadskommunikation, för övrigt ett av mina älsklingsämnen, kanske pr-kampanjer, profilering och varumärkesförstärkning eller bara ett litet event. Ta då en titt hos min gamla vän Pernilla i Umeå, ytterligare en snygg och smart kvinna med huvudet på skaft. En idéspruta med smittsam och effektiv drivkraft mot lyckade resultat. :: CONGENIAL ADVERTISING :: Deras hemsida är under ombyggnad, men mycket smått och gott ändå!

Detta kommer att bli en heltidssyssla om jag inte passar mig, både ni och jag har ju annat att göra om dagarna än att blogga... men jag kan ju bara inte låta bli. Dessutom finns det alldeles för många stolta kvinnor jag bara MÅSTE visa upp!
Upp till kamp mot alla ansvarslösa och bastubadande gamla mossiga chefsgubbar, som dunkar varandra i ryggen så att den dammiga världsbilden yr, och bara står i vägen. Fram för alla dessa smarta, vackra, drivna, hederliga, innovativa, starka, moderna, modiga, ansvarsfulla, mammiga och kämpande kvinnor. Som lyckas balansera sina liv med att samtidigt packa jympapåsar och skaka galonisar. Vi känner alla någon att hurra för!

Just idag hurrar jag även mig själv. Igår lämnade jag in min hemtentamen. Titeln blev: Konsten att med hjärta och hjärna locka och leda. Finurlig titel, hoppas att det inte bara nu är jag som tycker det? Är ju egentligen det hela våra liv går ut på, när man tänker efter. Blir det stämplad OK i baken firar jag med en mammavänlig glögg, en dubbel. Och bara en liiten pepparkaka.

Ännu en inspirerande och företagsam vän..

Om ni gillar att sy, kanske till era barn, så har ni här en gruva av guld! Jenny säljer tyska Hilcos tyger av mycket hög kvalitet och hon är även svensk agent för den jättefina mönstertidningen Ottobre. Ni bara måste ta en titt på hennes julkollektion för barnen, med de sötaste dekorationer. Hon har en heel massa annat fint, titta och njut hos Nea Nobelle - Hem.


Mina nybakade danska pepparkakor, mmm... smakar kola, och dödsskönt i kistan.


Jag letar vidare bland mina gömmor, snart kommer fler användbara och matnyttiga tips på spännande platser att besöka enkelt via cyberspace! Lagom till jul och allt...

tisdag 2 december 2008

Himmel så många modiga och smarta vänner jag hittar i gömmorna!!!

Ni måste bara ta en titt här inne också BIH. Business In Heart är ett kvinnligt affärsnätverk som drivs av en kär vän från en tidigare del av mitt liv. Hon var en positiv och ambitiös person redan då och har nu hamnat som en hand i handsken i en värld av inspiration, livskvalitet och nycklar till framgång. En julklapp till alla oss modiga och starka kvinnor!

Ni bara måste titta...

Jag har en vän som fotograferar de mest ljuvliga, personliga och glada bilder på det mesta, ofta är det mesta mest barn, allas våra ögonstenar. Ta en titt och njut fotografericalindblom.se-Galleri. Hon är en modig och inspirerande själ. Med ett hjärta stort nog för alla och envar som gillar guldhjärtade människor.

Annars har det varit räkningsdax igen... Detta ständigt återkommande fenomen som för sambon alltid verkar innehålla en heel massa överraskningar. Trots att det oftast är räkningar typ el, bensin och telefon... alltså inget nytt på fronten. Jag tror att han bara måste få låta lite gnällig, sucka, pusta och stöna med en djup rynka mellan ögonbrynen, varje månad vid samma tid. "Oj, oj, oj, HUUR ska vi klara oss".
Nu är det ju inte så att jag är värsta lyxmamman som ständigt går med skygglappar och spenderarbyxor på, men jag tar det lugnt när det inte brinner mer än i några av knutarna. Det finns så mycket annat att sucka över.
Kanske är det en form av manlig PMS: RGG = räkningsgnällig gubbe...
Äntligen skönjer jag en uns av något som liknar jämlikhet!

söndag 30 november 2008

Ett litet tips, för oss överambitiösa med lite tid över...

Länge länge har jag följt Spets och snor och njutit och drömt tillsammans med en beundransvärd person vid namn Helena som tyvärr har slutat skriva nu...
En underbar plats för lite lantlig charm, loppistips och inspiration, ambitiös skaparanda och massor av vackra bilder på en ljuvlig miljö helt i vitt. Jag brukar titta in där i bland för att se om hon verkligen inte har börjat blogga igen. Kika du med om du är intresserad av inredning, det finns en massa skoj i arkiven!

Är det fult att hota med Tomten...

Nog tryter tålamodet vissa stunder, ungarna är trötta, själv skulle jag bara kunna gå och lägga mig och slumra en stund på soffan om jag fick, och då slinker det ur mig: "är du inte snäll och gör som mamma vill så kanske Tomten blir arg och inte kommer med några julklappar"...
Låter ju vääldigt pedagogiskt så här i efterhand, men jag lovar, i stundens hetta känns det fullt legitimt att ge sken av att Tomten är någon med ständig kontroll på alla och en var. Han står i trädgården bakom buskarna hemma hos barnfamiljerna och ser minsann vilka som kivas, träter, tar kakor, luggas, nyps, vägrar ta på kläder på morgonen eller ställer till allmän oreda vid matbordet...
Nu vet ju inte mina barn att vårt pannrum redan är till bredden fullt med redan inhandlade och inslagna paket, så liite kan jag väl få skrämmas, eller borde jag skämmas?
Klart, Tomtens trovärdighet kan ju också naggas lite i kanten då julklappssäcken ändå är välfylld på julafton trots alla lillasysters blåtiror och alla stulna kakor som ligger gömda under sängen i ett litet skrin...

Advent är här...

Efter två dagar av kakbak känner jag mig rätt mör. Barnen de små har hjälpt till så gott de kunnat. Mjölet yr, hunden vill ut och kissa, bebisen skriker, någon luktar bajs, telefonen ringer, ugnsklockan pinglar, pepparkakorna äts upp alltefter de tas av plåten... ibland tror jag mig ana en alltför överambitiös stämning här hemma...?

Är det bara jag som gärna vill för mycket? Glömmer att jag bara har två händer, tre barn och en hund, och dessutom inte en enda burk kvar att lägga pepparkakor i då jag redan bakat en massa denna månad. Har jag hamnat i en Madicken-mamma-wanna-be-kris nu också? Strosar jämt omkring i mitt Opelförkläde (till Volvoälskande sambons förtret) och rör mig mest bara i anslutning till spisen.
Men vi har knaprat pepparkakor, tänt första ljuset, barnen har gått i tomtedräkter hela helgen och tyckt att vi har haft muusigt (mellanbebis uttryck), och i kväll kom då 1:a advents höjdpunkt: årets första skinkmacka med söt grovkornig senap på Skogaholms vörtbröd utan russin... Mmmmm ljuvligt, äntligen är denna allra underbaraste tid här igen.

torsdag 27 november 2008

En riktig jul...

Allt blir riktigt juligt nu när tomtarna tagit sig fram ur vrårna, tipp tappat på tårna... Frågan är var jag ska våga ställa dem denna jul? Ungarna far fram som tromber ibland och jag vill ju inte riskera att någon bryter av ett ben, varken någon av barnen eller någon av tomtarna. Nu står de på sin vanliga plats bland all bråte på köksbordet, inklämda mellan mina inrednings- och mattidningar och några uttorkade gamla stackars växter av modellen höstglöd. Glöden har falnat helt och övergått i något som mera liknar aska, så nu ska de kastas ut ut ut till förmån för flerstjälkiga och säsongsenliga julrosor.
Bredvid tomtarna har jag tänkt placera min egenhändigt tillverkade adventsljusstake av väl tilltagen sort. Jag har tröttnat på att hela tiden hamna i otakt när det gäller ljusförbränningen på smala, skrangliga och snabb-brunna kronljus och har därför slagit på den stora trumman och använt blockljus detta år! Nu kan jag tända ljuset/ljusen varje dag istället för en kvart varje adventssöndag för att undvika snedbränning. Tror det kommer att bli helt enkelt lysande...

Här ser ni även dagens leverans av mitt senaste Traderafynd: fin o bastant brödkorg i nyskick, från Bruka, samt fyra stycken fina dukar från Himla i pastelligt ljuva färger. Allt för en sisådär 60 riksdaler. Ett miljövänligt och klokt sätt att byta ut sitt nötta och slitna krafs mot nytt, och inte tala om att jag gladeligen utnyttja kära gamla Posten för leverans, när de nu kan stoltsera med en chef som numera kanske, bland de överfulla postsäckarna, i sann Karl-Bertil Jonssonsk anda, hörs mumla "att ta från de rika och ge till de fattiga".... När han nu helt avstår ersättning. Hedervärt. Gubben reder sig nog ändå.
Det är nästan så man får något religiöst i blicken, lagom till advent och allt.