Ja, nu är julen över...

Åtminstone julaftonen som nu är över efter allt klappöppnande, köttbullsätande och Alfapetsspelande. Hoppas att ni har det bra där ute och är redo för ...mellandagsrea kanske. Ni har väl inte gjort av med alla penningar på klappar redan? Jag brukar ägna mig åt att köpa barnkläder inför nästa år: skor, jackor och allt annat dyrt som nu nästan kastas efter en. Handlar sällan till fullt pris övrig tid heller, hellre Traderar jag än går i butiker och river. Älskar också bokrean som skänker vår familj stor glädje i form av timmar av spännande läsning av nya favoriter. En ny hylla varje år blir det nog med allt från fakta till fiktion för både stora och små, en skatt att ösa ur.

Om man är två och ett halvt år och sedan månader har önskat sig kittysmink till julklapp, på storasysters uppmaning, och sedan klockan 04.00 upptäcker att julstrumpan faktiskt innehåller önskningen...

...ja, då slår man helt enkelt på den stora trumman och kör racet fullt ut, då är det lätt att tappa greppet större del av dagen när det kommer till att kunna hantera färgpalettens frestelser. I alla färger och kulörer, inte så himla noga var det egentligen hamnar bara det hamnar och ibland kan resultatet bli en mer eller mindre kakafoni. Eller abstrakt konstform av hög rang. Ansiktet är ju en tom målarduk som någon sa en gång. Eller är det resultatet av en högersving från syrran med de lila naglarna?

En liten fe får sin älskade D D D D D Dora, excellent gift, stor uppståndelse.

Storasyster Bubblan lägger sitt Kitty lite mera subtilt. Ville ha juligt rockiga naglar i lila.

Papsen snärjer loss en av dagens nära hermetiskt tillslutna klappar. Kan inte undgå att varje gång tänka: vem i hela friden tvingas sitta och fästa alla dessa stroppar och sedan tejpa fast skiten i vikta kartongbitar på ungefär 500 ställen? Ibland säkras allt stropptejpning upp med en fastskruvad platta som prick över i:et. Unbelievable som Dora själv skulle ha uttryckt det...

Bubblan med en av sina uppfyllda önskningar. Det kammades och fixades i timmar: stora prinsessans absoluta favoritsyssla just nu.

Vi har nästan alla haft känningar i ett par dagar av vinterns stora skräck: kräksjukan. Mellanbebis har haft en liite moloken julafton idag. Inte riktigt varit sitt vanliga sprudlande glada jag. I pappas knä trivs hon lite tårögd en stund för lite uppmuntrande ord på vägen.

Klappen som blev dagens mest populära var minibebisens bollgiraff. Vacker musik kantade den frenetiska bollrullningen. Vi har nog definitivt inte hört det sista från denna tingest. Tur att man kan slå off....

Till och med mini verkar undra vad som drabbat mellanbebis över ena öga... Morgonklappen eller storasysters högerknog.

Jag måste också till sist få berätta: jag har VUNNIT Busmammans tävling! Yippieeee. Nu väntar jag med spänning på väldoftande vinst i posten!

Ha det fint i mellandagarna. Kram.