Idag börjar kampen...

Jag har lämnat mina två äldsta tjejer på dagis idag. Den största dessutom i tomtedräkt...
De har inte varit där sedan torsdag förra veckan. Bubblan och Mellanbebis går ju bara femton timmar i veckan, och nu kom dessutom snöovädret i vägen... Men vi har fått mysa här hemma, och jag har försökt att vara pedagogisk utav bara sjutton.

Ja, efter ett dygn av gråt och tandagnissel över mitt plötsligt förlorade fotfäste när det gäller min planerade framtid tar jag nu tjuren vid hornen och börjar kampen mot alla dessa ansiktslösa personer med enorm makt. Måste få tag på gamla betyg, intyg, dokument av allehanda slag, böna be och säkert också falla i tårar. Usch, jag hatar att jag ska bli så känslig och arg att jag i all maktlöshet ska behöva börja gråta. Men det är ju såå viktigt för mig, jag har ju ingen plan B, att få chansen att gå denna utbildning jag äntligen hittat betyder just nu mer för mig än jag själv trott var möjligt! Hela mitt liv med alla dess drömmar har börjat få en realistisk form. Att sedan få dörren i ansiktet helt utan föraning, tog så hårt att jag blev totalt golvad!

Håll tummarna för mig, snälla!=/