Jag kan bara säga som Fylking, äntligen! I dag har snöflingor stora som lovikavantar sakta dalat ner mot marken. Så tätt att vår utsikt mot gärdet varit en enda hel snöflinga vissa stunder. Och nu i eftermiddagsmörkret sitter jag framför en sprakande brasa och tittar ut, tänka sig att jag ser hur mycket ljusare det blir med lite vitt på marken, om ändå bara för en stund. Jag är verkligen ingen beundrare av dessa sörmländska snöfria, mörka, bistra vintrar. Ungarna blir som stora lerkockor innan de ens tagit sig ut ur hallen... För att inte tala om när man ska hämta dem på dagis. Min äldsta dotter går på uteavdelning, och då menar jag uteavdelning och inget larv som är inne om det regnar... Ibland funderar jag på att sätta henne bak bredvid barnvagnen istället för i stolen så som hon ser ut vissa dagar, jag kan säga det magiska ordet: extrakläder. Så snö vill jag ha, massor av tjock, torr, ren, knarrande, gnistrande och gärna pudrig snö på skorpa så man kan ta skidorna på en tur. Med lite varm choklad i ryggsäcken, -7 grader, och en apelsin ni kanske minns man åt ute, och sedan blev så kladdig att vantarna sedan satt fast i fingrarna resten av den dagen... 
Det är vinter det, istället för att gå i lera och sörja ända tills våren anländer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar