Midsomrarna har sedan att antal år delats tillsammans med en annan småbarnfamilj, nu är det en tradition som det så vackert heter, och det skapar en skön känsla av trygghet i all daglig stress, att alltid veta vad vi ska göra i midsommartid. Ofta är inte vädret det bästa, lite kyligt som juni kan vara, men samvaron och tempot under festligheterna gör att man håller sig varm, både utan och innan...
Annars kan ju ofta planeringen av storhelger bli till en belastning för många. Delade familjer, med dubbla mormödrar, stressade svärföräldrar och allsköns kusiner, sladdbarn och plastmammor, och fan och hans moster, sliter och drar och vill alla vara helgens huvudattraktion. Jag vet familjer som åker runt i bilen, hela julafton, från ottan till sängdags, runt runt, äta äta, klappeli klappöppning, knäck och tomtar överallt... men vad är meningen med det? Vad lär sig barnen av det? Var finns det plats och tid för eftertanke och lugn?
Nä, usch och fy. Efter att alla jular som mer eller mindre singel, aldrig skapat egna traditioner och harmoni utan bara åkt runt runt, har jag nu äntligen fått börja bygga egna traditioner tillsammans med min familj, när vi har den, inte nu alla förunnade, möjligheten. Och vi har bestämt att inte kuska runt, bjuder gärna hit nära och kära, men för våra barns skull så är vårt hem också vår borg, vårt centrum och kärnan där alla minnen skapas. Jag vill att mina barn ska se tillbaka på sin barndoms storhelger och se en tråd: röd för jul, gul för påsk, grön för midsommar och glittrande för Lucia. En tråd att följa som kan kallas tradition, så de också kan känna tryggheten i en annars alltför stressig värld där besluten och kompromisserna ibland tar överhanden. Kanske även ge dessa barndomsminnen en ny plats, i sina egna liv. Jag kan ju bara hoppas att jag då är en av de som får en inbjudan till jul...
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaMias "bigsister" Lena i Dorro här!!! Hoppas allt är väl med dig o din fam.Tänk va man kan göra med
datorn!!! Träffa folk som man annars bara morsar på nån gång per år eller mer sällan! Nu kan man "träffas" oftare :) Kramis!!
Men herregud, så roligt att du tittar in! Visst är det väl kul att kunna träffas så här också, när det annars blir så himla sällan. Kram på dig! =)
SvaraRadera