Ett fall för Louise...

SVT.se

Vissa dagar känns det som om det är jag som står näst på kö!

På kö till att sitta på heta stolen i teve och skämmas ögonen ur mig.

Hängas ut som den monstermamma jag förvandlats till. Med all världens sansade småbarnsmammor buandes i studiopubliken.

Jag orkar knappt hålla näsan ovanför vattenytan, än mindre samla kraft inför varje dust...

Livet tar knäcken på mig, långsamt med en rostig kniv. Jag får inte luft. Aldrig en paus, en luftficka. Jag hittar inte ut.

Vart tog mitt tålamod vägen, min ambition, min glädje.

Jag gapar, skriker och gråter - som en ryande och galenpannad treåring på krigsstigen.

Ångest och dåligt samvete har sakta men säkert tagit över hela min värld.

Jag vill orka, lyssna, leka, skratta, uppskatta, se fram emot, stoltsera och värdesätta.

Mina barn ser på mig med vilsna ögon.

Jag fortsätter grina och bördan blir mig övermäktig.

Väggarna kryper inpå mig och jag måste hitta ut innan jag kvävs.

Jag tror jag måste ringa Louise...

Hösten knackar på...

Vad gör egentligen en nyckelpiga på vintern? Snöbollskrigar med myrorna?

Sjörövarkaptenskan håller utkik i fören!

Några tappra lingon på kvist.

Lillan som gillar sköna skogspromenader och mysiga hemmakvällar...

... äter alla lingon hon ser!

Vart leder den steniga gamla muren måntro?

Bubblan, strax 6 år, är en riktig skogsmus!

I lagom svalt höstrusk packade vi barn, hund och picknickkorg och drog till skogs. Skogen på hösten är himla mysig - i sin underbaraste färgskrud är det en fröjd att spendera en dag med lek och spring i den allra mjukaste mossan. Vi lekte sjörövarskepp i rotvältor och gick balansgång på den mystiska gamla stenmuren som skär genom tallskogen utan synbar anledning.

En fin dag.

Hoppas att ni haft en fin helg!

I morgon väntar färglära, modellbygge och förläsning med copywriter om att skriva reklamtext.

En ljuvlig röra av livets goda.

Kram på er =)

Omröstning...

Jag har satt in trappan i entrén, målat möblerna och hängt upp sängen på vad som i full skala blir 2,6 meters höjd... Men den är sänkbar till 1,5 meter nattetid, ni vet - om man skulle rulla ur... På bilden kan ni se mitt fräsiga dörrhandtag av virad järntråd.

Hela halvan av dagen har jag målat på min modell. Ensam i en helt underbar snickarverkstad har min lilla trädkojas panel och läkt fått ett lite mera gammalt och aningen grånat utseende. Precis som jag vill ha det. Nu saknas bara torvtakets uppbyggnad.

Men nu vill jag höra: ska jag måla innertaket i modig RÖD OCKRA eller lugnande TITANIUMVIT?

Som hjälp: tänk tonåring...

Lämna förslag! Tack, hej och kram på er!

...och i kväll, visst var det Mariette som gick segrande ur striden?

Modellbygge pågår... Allt för en bättre värld.

Jag är en av de som lider, varje dag, av en hel massa fulhet som måste man måste utstå i sin vardag. Men jag tror Alvar (Aalto) hade fel (se citatet på bilden ovan) i sitt uttalande. Jag tror stenhårt på att en människan som omges av en vacker värld blir en vacker människan.

Idag har jag påbörjat målningen av min husmodell i skala 1:20.

Mitt första modellbygge har tagit över i stort sett hela mitt liv. Underbart roligt att få denna utmaning - fantastiskt så det förslår, och nog känns det konstigt att få spendera dagarna svävande på små drömska moln.

Jag kan knappt bärga mig, vill helst hänga i högskolans inspirerande korridor varje vaken minut.

Här finns våra verkstäder, föreläsningssalar, datasalar, utställningshallar och materialförråd.

Vår första kurs i utbildningen är Kreativa verktyg som om 4 veckor mynnar ut i presentation och utställning av allas våra modeller av en tjugo kvadratmeter stor byggnad i valfritt utförande.

Vårt hemklassrum används till stor del som ateljé.

Min blir en trädkoja - en form av utslussningsbostad för ungdomar 16-19 år. Ska vara underordnad naturen med sitt trädlika utseende. Byggs i återvunnet grånat laduvirke, gärna norrländskt, och kröns av ett tak av torv. Interiören har en vit bas med inslag av zink, röd ockra, blekgrön; materialinslag av ull, linne och patinerat trä.

... typ som hemma hos mig ungefär... =)

Om inte annat så blir nog barnen överlyckliga den dagen då jag bär hem min skapelse. Tror att detta lilla hus passar lilla Polly Pocket som handen i handsken?
Men nu var det ju inget dockskåp vi skulle göra...


Kram på er!