måndag 12 oktober 2009

Ett fall för Louise...

SVT.se

Vissa dagar känns det som om det är jag som står näst på kö!
På kö till att sitta på heta stolen i teve och skämmas ögonen ur mig.
Hängas ut som den monstermamma jag förvandlats till. Med all världens sansade småbarnsmammor buandes i studiopubliken.
Jag orkar knappt hålla näsan ovanför vattenytan, än mindre samla kraft inför varje dust...
Livet tar knäcken på mig, långsamt med en rostig kniv. Jag får inte luft. Aldrig en paus, en luftficka. Jag hittar inte ut.
Vart tog mitt tålamod vägen, min ambition, min glädje.
Jag gapar, skriker och gråter - som en ryande och galenpannad treåring på krigsstigen.
Ångest och dåligt samvete har sakta men säkert tagit över hela min värld.

Jag vill orka, lyssna, leka, skratta, uppskatta, se fram emot, stoltsera och värdesätta.
Mina barn ser på mig med vilsna ögon.
Jag fortsätter grina och bördan blir mig övermäktig.
Väggarna kryper inpå mig och jag måste hitta ut innan jag kvävs.

Jag tror jag måste ringa Louise...

6 kommentarer:

  1. Du är inte ensam att känna så, i söndags var det kaos hemma. Jag har varit så trött att jag inte håller ihop längre, orkar inget. Magen har gett upp. Många kramar till dig i höstmörkret!

    SvaraRadera
  2. Vännen, släpp lite krav på dig själv! Nu har du mer att tänka på och "födriva tiden med" än när du var en "hemma heltidsmamma" och dina små älsklingar var prio 1 ..... Nu får man ta de små stunder som finns och göra det bästa av dom :)
    Det är en ständig kamp med tiden, orken, samvetet, konflikter och önskan om att samtidigt kunna vara den perfekta supermamman!
    Vi måste inse att vi inte är några robbotar utan människor - o vi gör det bästa vi kan :)

    Kram vännen!

    SvaraRadera
  3. Bara så du vet,dina barn tycker att du är den bästa,finaste och snällaste mamman som finns, fast dom kommer hem från skola/dagis med ett nytt intelligensbefriande ord som dom tycker passar in på dej.!!!
    Kör hårt och var rädd om dej.Glöm inte att sätta tid för dej själv ngn gång. Kram från Slagsta.

    SvaraRadera
  4. hej...........jag minns hur det var........man skulle ha behövt en Louise många dagar och behöver det än i bland !

    Kram Annica.

    SvaraRadera
  5. Hej! Min blogg är ÖPPEN igen! Välkommen dit om du vill :) NSart ska jag va i TV,,,Kram Maria
    http://mariasdagbok.blogspot.com

    SvaraRadera
  6. Jag är säker på att vi alla skulle behöva en Louise ibland. Du är inte ensam, jag och många andra har kännt som du.
    (Hittade hit via Alex blogg. )

    SvaraRadera