Som jag tidigare berättat har jag under fem år varit föräldraledig med tre barn, en efter en. Jag har med stor glädje och ett enormt rus av att få vara mamma, med hull och hår tagit mig an den digna uppgiften att få äran att leva med ett barn. Och inte bara ett utan tillslut tre. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi, när jag satt och hängde där på glasberget, att jag skulle bli en mamma till någon. Men, en tur med Ålandsbåten, lite hångel på dansgolvet med en gnällbälescharmör, så var saken biff. I november firar käre L och jag sex år ihop. Och tre vackra hela och rena barn att förundras över.
Nu, när denna fantastiska samvaro med barnen går mot en ny dimension - arbetande och stressad småbarnsförälder, med håret på ända, aldrig en stund över till kvalitetstid bara tvätt, tidiga dagismornar, måltidsplanering och plastiga jumpapåsar.... tänkte jag göra något otroligt, tänka på MIG. Ta steget mot att bli en bättre människa i mina egna ögon. Mina barn, mina prinsessor, mitt allt ska få se sin mamma transformeras från en bitter och utarbetad, arbetslös grafiker till att bli en snajsig, glad, levande, inspirerande drivkraft i åtminstone MITT EGET liv. Om inget annat så får mina små en förebild jag själv kanske kunde ha haft. Någons modiga spår att följa i livets brokiga och många gånger skrämmande resa. Jag vill bli äldre utan att ångra mig, det skulle göra mig glad att en dag slippa tanken: om jag ändå försökt...
Så, nu har resan börjat. Jag har redan mött fantastisk inspirerande, humoristiska, levande och energifyllda personer som jag bara skulle kunna, i mitt nyfunna spralliga tillstånd krama. Hela situationen, som jag bara några månader sedan var skräckslagen inför, har visat sig vara allt annat än det. Bara helt fantastisk känsla för en gammal sliten, snortorkande mamma som glömt hur det är att vara bara MIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar