torsdag 13 november 2008

Ett litet hopp har tänts...

Kanske, bara kanske lyckas vi få vår mormor hit till oss i jul?
...ååååh tänk så roligt det skulle vara, inte bara för mig att få ha min lilla mor här i juletid, men mest för mina små prinsessor som så sällan får chansen att träffa henne. De bara älskar att få smyga ner till henne tidiga mornar, krypa ner bredvid henne och lyssna på saga efter saga i hennes mormorsvarma och trygga famn.
Jag avundas så alla er som har era anhöriga nära, på gott och ont. Alltid möjlighet att få ta del av vardagen, alltid möjlighet till en pratstund om det som känns svårt, fast man är fyllda fyrtio. Att bara kunna "svänga förbi", om än i all hast, om än bara för att få lite ovett, skulle göra mig så lycklig. Till min lilla mamma är det hela Sverige långt, så nu blir det inte så ofta vi kan träffas. Barnen har svårt att sitta i bilen så länge och priset för en tågbiljett är hutlöst för vår familj. Så att hon kommer till oss är det vanliga. Men hon är till åren och inte så pigg på att resa, men barnbarnen drag ju ändå.
Så kanske, bara kanske får vi fira en fröjdefull jul med vår mormors älskade, varma famn nära till hands...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar