Det lackar...

Produktionen är i full gång...

På lördag och söndag (12-16) ska vi ha adventsöppet i vår lilla gårdsbutik Lavendeldrömmar. Jenny och jag jobbar för fullt med att fylla den nyvakna logen med allehanda sköna ting som handvirkade pulsvärmare och underbara, exklusiva sjalar, kuddar, vimplar, ljusstakar och saffransskorpor. Vi ska också sälja egna finfina granar, kärvar och julblomster av toppkvalitet, mosslindade väggord av trä eller bara vitmålade, om man så önskar. Frossa bland ljuslyktor, ljushållare i porslin och små julgransdekorationer som även dem står till buds under dagarna 2.

Så kom dit och mys med oss över en mugg glögg, längta och tindra med oss intill våra klädda granar och den halmade gamla släden av rotting.

En av mina senaste loppisfynd är denna pilemariska nisse på gunga...

Kanske Tomten är vaken. Men att snön ska lysa vit på taken är nog bara en önskedröm....

Även denna gamla Kostaflaska med patentkork fick följa med hem...

Gå till Lavendeldrömmars hemsida för mera info!

Puss & kram i det fantastiska julstöket. =)

Tre kalasande jäntor...

Tre stora, vackra sexåringar. Livet leker. =)

Sex år är stort. JÄTTESTORT. En ohyggligt och enormt attraktiv ålder att uppnå, åtminstone för alla som vandrat i femårsträskets barnsliga skor....

Dagis är numera ett minne blott och skolan är en av livets stora milstolpar. I vår lilla pittoreskt röda byskola finns alla skolklasser i huvudbyggnaden med vita knutar, småbarna huserar i de omkringliggande modulerna kallat "dagis". Den tiden är förbi nu och tre trallande jäntor firade stolt sexårsdagen tillsammans, med stort kalas i ballongdekorerad lokal fylld med 26 st kompisar från förskoleklassen .... iförda prinsessklänning och finskor på egen begäran.

Kalasets näst minsta deltagare. Vår lillasyster i kalasklädsel värdig en miniprinsessa.

Jag kan säga att den kvällen somnade vi alla ovaggade, som sig bör efter tre timmars lek och stoj, tårtätning, paketöppnande, godisregnande, Hela havet stormande och Ett två tre stjärnstoppande som slutade i näsblod hos en av deltagarna iklädd kavaj och fluga stl XS.

Lavendelkransen i fönstret doftar av sommar, sol och en gnutta vemod...

Min sprudlande Myrten står ensam i fönstret nu när mr Oliv har fått flytta till svalare breddgrader...

Jodåsåatt, nu riktar vi in oss på sjunde kalaset i ordningen - som tur är det ett HELT år dit.

.. och en hel massa annat där emellan. ;)

Kram

Receptdags!

Nu kan jag knappt bärga mig, igen. Och detta exklusivt bara för att mamsen (jag) nog får de finaste paketen under granen i år - mest tack vare Annica på Home no. 1....

Fick ett ljuvligt tips på lussebullar av rang en gång av en kär väninna med stil, klass och finess. Hon vet hur en lussebulle ska smaka.
Hennes bulle hamnar långt - det längsta du nog kan komma egentligen - från en torr, kompakt och stabbigt trist typ som fastnar i gommen lagom till glöggen. En lussig bulle värd namnet, helt klart. En sådan som lägger sig som bomull kring hjärtat!

Varsågoda.
Å hör ni - som danskarna brukar säga: God spis!

Lussekatter på fru Sternskan vis

35-40 st

Dag 1
2 påsar saffran (10 g)
2 tsk brännvin

Dag 2
5 dl fingervarmt vatten
2 l mjöl
100 g jäst
3,5 dl socker
300 g rumsvarmt socker
3 st ägg
saffransblandningen från dag 1

Lägg saffran i brännvinet dag 1 och låt stå över natten.

Dag 2 inleds med en fördeg: blanda vatten, hälften av mjölet och all jäst till en välling.
Låt vila i bunken i 20 min. Under tiden rörs socker, smör och ägg ihop i assistent.
Tillsätt nu saffransblandningen, fördegen och resten av mjölet.

Kör degen smidig i ca 4 min (i assistent).
Om så önskas kan blötlagda och avrunna russin tillsättas i degen.
Låt sedan degen vila några minuter och dela den sedan i 36 - 40 bitar.
Rulla bitarna till 30 cm långa längder. Forma figurer som lussekatter eller annat.
Lägg dem på plåt med papper och låt jäsa under handduk i ca 1 timme. Sätt ugnen på 220 grader.
Grädda bullarna i ca 7 min.
Pensla dem sedan med smält smör och strö över socker.

Njut.

Nu pyntas det...

Denna okrönta drottning av ljusstakar finner ni bl a hos Annica på Home no. 1.
Ljuvlig att se på året om... Lär gå åt som franskt smör i solsken. =)

Underbara, härliga, fantastiska, drömska, längtans tid - just denna tid innan mörkret har slutit sin varma hand över gamla Svedala, just då infinner sig tiden att börja planera inför juletid. Julen, jul, till och med ordet liksom tindrar med en svag doft av kanel och en strålande värme från sprakande brasa, het glögg och älsklingar som dansar kring i tomtedräkter som små glada nissar med förväntan i blick.

Snart snart får man tipptappa rosig runt på dan för dans´ kväll och lägga små prassliga klappar under skir gran. Jag älskar verkligen julen och allt den bär i sin famn. Jag älskar att se mina barns glädje över julaftonsmorgonens frukost med tomtegröt och skinkmacka, varm choklad med vispgrädde, och en lussekatt penslad med smält smör och en hint av strösocker på toppen.
Min advent måste i år få krönas av den fagraste ljusbärare jag skådat. I antikbehandlat guld. Julefridens andetag smeker mig i nacken och jag kan inte bärga mig. Aldrig. En glädjens tid så sant. Äntligen snart.

Puss på er =)

Riktigt eller oriktigt...

I dag har inspirationen åter börjat att sakteliga spira.

Kreativitetskurvan har vänt sig aningen uppåt igen, efter två låååånga veckors segdraget nedåtlut.
Dessvärre (?!) har jag nu istället snöat in mig på Fibonacciserien och Gyllene snittet Fi (1,618), dessa mätinstrument för harmoniska proportioner: 0, 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13 osv.
Jag som dessutom har skitsvårt för allt som har med matte att göra... Ja ja, nu kanske jag äntligen kan sätta det i samband med något som gör ämnet begripligt?


Tänk att man kan hitta dessa proportioner nästan överallt i naturen - även på oss själva!
Riktigt eller oriktigt, eller kanske heltokigt bara? Jag är i alla fall glad att jag orkar snöa in mig igen, kändes helt omöjligt alldeles nyss.
Heja heja, mänsklig arkitektur med inbyggd harmoni... Det låter som min melodi!
Och nu ska jag minsann räkna ut om inte sekelskiftesvillan Sjötorp i Ljungskile inte är byggt efter samma Modulorsystem som klostret i Frankrike, ritat av Le Corbusier? För visst är de båda vackra och harmoniska - trots sina olikheter!

Ha en bra dag. =)

Är han verkligen på riktigt?

Erik, han den klena, lite bleka snubben med de gnistrande ögonen som kastar ut bombmatta efter bombmatta varje fredagskväll denna mörka höst? Tänk att ha en pipa som hans. Bara hälften, en liten tonart bara, ett halvt nynn i duschen.
En annan som sjöng (?) i kör och allt... inte hjälpte det, inte ens för ett uns av nynn.
Erik, han kan nog nynna han.
Världens bästa idol. Och tänk, han är vår!
Jag ryser i takt med Queens gamla slagdänga denna helg. Av enorm beundran som kan driva mig till tårar.

Mitt senaste uppdrag...

Jag har en plan...

... är att göra om en del av min bostad så att den anpassas till personen jag arbetar med på nya kursen. Himla kul kurs för all del, där vi börjat med att rita upp en plan över vår egna bostad. Eftersom jag bor i hus blev det en utvald och relevant del av övervåningen på vårt charmiga mexitegelhus från 1976...

Planen har jag scannat och ska nu bearbeta den i ett fräsigt 3D-program. Resultatet får ni snart se!

Jag har varit nere i en kreativ svacka då jag som brukligt haft en tvivlande period lagom till höstens ruskigaste och mörkaste tid. Vad håller jag på med? Vart är jag på väg? Vem är jag? Detta är frågor som lagt en tung surdeg över min annars ambitiösa inställning till livet.

Tänk, att vissa dagar skulle jag bara vilja ligga kvar under täcket och låtsas som om verkligheten inte existerar, för att minuten senare drabbas av råångest för att jag ens tänkt tanken, OCH för att livet är det enda man har - en chans - ingen återvändo - var glad för det jag har - ångra inget - ....

Nu tar jag mig i kragen och klättrar uppåt på livskurvan igen.

Hoppas såklart på att jag når krönet lagom till julens glada intåg!?

Puss och kram på er =)

Det smålackar mot jul...

Mina nya köksgardiner med monogram och spets gör sig bra i höstmörkret, som numera sänker sig redan vid fyra på eftermiddagen...

Lite pyssel blev till urfin ljushållare av kakform med mjukaste mossan som täcke...

I dag blåser nordan en rakt i ansiktet och kyler ända in i märgen. Lagom till dagislämningen klockan åtta i morse föll ett tunt, tunt fjunigt dis av isiga snöflingor. Vår fria och långsträckta utsikt från huset såg plötsligt väldigt dunkel ut i den isiga luften. En härlig tid med sprakande brasor, ivriga barn, tindrande juleljus, och en och annan rykande kopp glögg - medans uppkrupen i bästa fåtöljen med en ljuvlig unge i famnen - står nu för dörren. En salig tid fylld av både en vemodig och förväntansfull stämning som ligger mig allra kärast om hjärtat. Jul. Smaka på ordet. Jul. Jul. Strålande jul.

Liten granruska fick komma in och värma sig... Pryder sin plats bland allehanda vackert glas.

Underbara ungar...

Vampyrdrottning tror jag bestämt att det blev i lördags...

.. och ett och annat skelett...

Men än är det några långa veckor kvar till juldagsmorgon glimmar, trots detta har jag varken kunnat låta bli att lukta på glöggen, både en och två gånger, eller att ta in den allra raraste granruska jag kunde finna i tallbacken...

I helgen blir det middag med goda vänner, sexårskalas för 33 barn i lekvänlig och megasprallig ålder, pysselverkstad inför adventsöppet i logen, samt lite husritning...

Hoppas ni har den fint där ute! Puss och kram =)

Visst känns det som i går ändå ... nykokta glassar kräftorna sig i solens eftermiddagsstrålar. Mumma!