... flugan, det är jag! Eller snart är det jag, när höstblåsorna tagit över hela min kropp, och jag helt har muterat till en stooor fluga. Usch och fy för smittande barnsjukdomar som visst, förutom att drabba alla under fyra, även drabbar stora mammor över förtio. Var tvungen att ringa till sjukvårdsupplysningen i morse för att rådgöra: var denna barnsjukdom kallad Höstblåsor nåt som alltså kunde inta mammor också, eller var detta helt enkelt starten på en mutering? Skulle jag bli steril, tappa hår, fingrar och tår, skulle alla chanser till att någonsin kunna gå på ett smärtfritt sätt vara förbi... Bla bla oroligt nonsenssnack bla bla... - Nej då, svarade rösten. Sitter i under tre, fyra dagar, vanligt virus, mycket smittsamt. Ja ja. Då så, då sätter jag på en kopp kaffe och läser morgontidningen då, men håller ömt ytterst på bladet med tanke på rödsprängda fingertoppsblåsor.
Inget allvarligt denna gång då alltså. Men nog så ont, svidande och läskigt.
Annars då, hur har ni det med kärleken idag? Visst är den underbar när den gör en lycklig? Det ska man ta vara på och snabbt sätta post-it-lapp på: "bra för mitt hjärta, användes ofta".
Mest har kärlek i mitt liv blivit UTAN post-it-lapp, mest gjort mig olycklig genom att, som ovan nämnda blåssjukdom för det mesta svida i min själ, irritera mig, oroa eller bara vara ett ont som måste härdas ut. Allt bara för att jag varit en ensam, ledsen, kärlekstörstande liten flicka som burit mitt hjärta i mina händer genom livet, tillgängligt och sårbart och naivt. Det har gjort mig cynisk, irriterad och stundom fylld av förakt, jag har gömt mitt sårade och uttorkade hjärta långt in i mörkret, där jag sedan glömde bort det.
Men idag bär jag det åter utanpå kroppen, nu tack vare mina barn. Jag har sytt fast mitt slitna, ärrade men fortfarande naiva hjärta, lagat med barnsligt flerfärgade trådar, mitt fram på kroppen där numera en ny underbar kärlek har sin hemvist, en evig och trofast kärlek, bångstyrig men alltid närvarande, ärlig och utmanade men alltid närande: mammakärlek.
Eller om ungefär, med tanke på progressen två timmar: en stor sårskorpig flugas kärlek... bzzzz bzzzz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar