I fredags landade den med en tung duns framför dörren: centimetertjock, glansigt glassig, lockande och oerhört oemotståndlig i sin bildkomposition, Drömhem & Trädgårds adventspyntarnummer. Nu ska här spritsas, kristyriseras, pyntas och vakas in... "nu så kommer julen, nu är julen här. Lite mörk o kulen men ändå så kär"! Allt skimrande framställt av fotograf Thomas Hjertén.Känns tidigt, det är ju hela två månader kvar. Men för en julefridsälskare som jag själv är det aldrig för tidigt att hänga upp änglarhår, tomtar, glitter och strumpor. Butikerna är fyllda till bredden med all sin lockande attribut av pynt som modifierats enkom för att förnya det årliga habegäret hos alla och envar. Men jag har insett att jag behöver faktiskt inte dessa tomtar i sina påkostade pälskläder, varje år. Jag menar, hur många tomtar kan man ha på ett loft när julens tid är förbi? Då julegranen ska kastas ut, ut, ut? Jag har märkt att mina gamla jullådor innehåller det mesta för att skapa denna efterlängtade stämning av givmildhet, glädje och lackade paket.
Innan jag fick familj, och då allra helst mina barn, var julen mest en jobbledig hemvändartid med tillhörande krogbesök av allehanda slag, kram och klapp åt alla gamla vänner, och övernattning i gammalt flickrum hos lilla mor. Nu har julen äntligen nått sin höjdpunkt i mitt liv: att se barnens ögon tindra i kapp i granljusens sken, en tidig mörk julaftonsmorgon, deras längtande blickar på de inslagna paketen, på bordet står tomtegröt och skinkmacka framdukat, då är det jul så det knarrar i snön. Åh, vad jag längtar.
Jag tror jag ska baka lussesnurror och ta mig en glögg, sen spendera kvällen med min tidning och komma i lite fröjdefull stämning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar