Stortrosornas paradis ...

Idag blev dagen SD - Stortrosans Dag.

Jag har kastat in handduken - gladeligen och med lättat hjärta - och härmed låtit sista motståndet falla: jag har blivit med stortrosor. Ni vet kanske inte vad detta betyder men kort och gott kan det väl sammanfattas med att arslet äntligen får den plats det förtjänar.

Att efter flera år gått och dragit upp, och sedan ner för att åter igen dra ner, åt sidan och helt sonika till slut fått finna mig i att ha ett stramt tygstycke löpande tvärs över min ändalykt. Obekvämt och utan känsla av klädsamhet drapera den minsta lilla del av ändalykten som numera är mer än en å en halv decimeter hög, eller lång eller vad man nu ska säga om en ända?

Bara att finna sig i hur verkligheten ser ut och ta tjuren vid hornen. Skita i alla de små slamsor till trosor som knappt täcker krackeleringen utan bara lyckas ställa till med förtret och irritation. Man har ju annat att hålla reda på än var fan underbyxorna börjar och slutar.

Nu strosar jag runt i trosor som minner om mormors, men ack så nice. De är prydda med spetsar och rosett, rosenband och stretchig figur - långt från larvigheter uppsydda till tolvåriga smågrabbar ... Så förkastligt att låta sig förnedras av storleksmaffian, denna kvinnoföraktande och anorektiska mobb som gör allt för att får mig att känna mig opasslig, tjock och ful i deras skitkläder som aldrig passar en kropp som varit hem åt tre barn. Nu vill jag bara känna mig snygg, lycklig med en trosa med tillräckligt mycket tyg för att täcka ett kvinnoarsle av normalt sittvänlig sort.

Här i Umeå skiner solen från en klarblå himmel. Vi har spenderat två timmar på välsorterade och spännande Myrornabutiken. Jätteroligt att botanisera bland allsköns gammalt avdankat husgeråd och kappor, kråsblusar, damhattar och klackskor i lack. Hittade tyvärr inte det där riktiga vrålfyndet så jag köpte bara en fin liten resväska till Lillmormor att ha alla sina småsaker i, hon älskar ju så att plocka i och ur, i och ur.

I morgon ska vi ta en förmiddagstur till Leos Lekland och låta barnen springa av sig. Vi har haft ett rätt besvärligt dygn medan barnen hunnit i kapp i tiden. Resan ställde vardagen lite på kant med sovtider och annat, men nu hoppas vi att allt så sakteliga faller in i sin normala rytm.

Vi längtar hem vissa stunder, och andra stunder letar vi Västerbottensgårdar med 70 kvm kök till salu. Mitt hjärta värker ständigt efter den gamla hembygdens trygga famn.

Och jag ska nog på ett eller annat vis hitta en stund för mig själv ... =)