Känner mig matt och helt slutkörd, betagen och totally blown away av kvällens film med min favorit Denzel Washington. Framåtlutad i soffan under två timmar och fyrtio minuter har jag ryggont och känner mig öm och mörbultad. En hårdkokt, välspelad och tungsint gangstervärld full av bad guys med eyes of steel, och flyktpengar nergrävda in the dog house, ställda inför valet vi alla egentligen väger vårt samvete inför: ta chansen att vara någon eller ingen. Jag ryser och lutar försiktigt min stela nacke i eftertanke och lägger ännu en film till min lista av dräpande favoriter. Denna gång är jag på den ondes sida, som trots lagens långa arm ofta vinner mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar