Kortkort är ordet...

Nu är det gjort: detta klassiska felsteg man som blåögd förälder till påhittig och modigt utforskande tvåochetthalvtåring kan göra... Låta barnet sitta och klippa sina högt älskade pappersmolekyler i godan ro, utan uppsikt, under en fem minuter lång evighet.
Resultatet blev 7 000 smalsmala remsor av blått papper, samt en egen hårlugg på cirka 3 millimeter. Där satt hon, lilla raringen med saxen i hand, remsorna strödda omkring sig och en hårlock i handen... leende. Konstigt nog var den väldigt rak med tanke på svårigheten att klippa sin egen lugg, utan spegel och i ett svep. Jag tror att det var så här min egen frisör menade att jag skulle kunna klippa min lugg: kort underhår med lite längre överliggande strimmor för en möjlighet att för dagen variera utseendet efter smak.

Japp. Fram med kameran bara och få ett minne för livet bevarat.

Tänke också på GI, inte är det väl någon sak att plågsamt sätta i sig rätter som denna: ädelostfyllda köttfärsbullar, med päron, avakado och valnötssallad därtill? Imorgon blir det lax- och räkbiffar, romansallad med färskost och rödlök.
I glaset glimmar min bärnstensfärgade detox som sällskap.