torsdag 15 januari 2009

Lite mammatankar...

Ni kanske har undrat vad som hänt på temat studieplaner?
Jo, idag har jag skickat in en dispensansökan till ansvarig person för granskning. Jag har ju en hel massa i bagaget som borde ersätta det smått larviga kravet på naturkunskap B... Irriterar mig på att behöva stånga huvudet i väggen så fort man lyckats ta sig förbi ett hinder. Jag har ju fått godkänd behörighet i svenska - äntligen - som var självklart redan innan den onda och långdragna huvudstångningen... Så nu är resten upp till mig när det gäller att ta sig in på programvalet. Men jag vill att ansvariga ska vara flexibla och inte bara vara så dogmatiskt benhårda i sin enkelspåriga syn på en student. Verkar vara mycket ovanligt att någon någonsin ifrågasätter alls? Märkligt då en högskola borde bestå av 100% vetgirighet och letande av nya rön och fakta, ett enda stort ifrågasättande...?
Men här står jag nu, en 43-årig småbarnsmamma och bankar frenetiskt och säkerligen mycket irriterande på porten till all lärdom och kunskap. Ivrig att få ta del av den enorma källa av inspirerande tänk med siktet inställd på en lysande och kreativ framtid! Men att inte någon ens enstaka flik av mitt hela hittillsvarande liv ska kunna räknas som behörighet för att kunna genomföra min tänkta utbildning ter sig väldigt konstigt. Hade jag varit 19 år direkt från gymnasiet, hade jag då verkligen kunnat prestera bättre slutresultat? Nej, de får nog arbeta fram en smidigare praxis för hanteringen av ivriga gamla småbarnsmorsor som jag, om de ska klara den nya anstormningen av vuxna i behov av omskolning, med tanke på den kris vi befinner oss i då 1000-tals veckovis blir friställda från utdöende branscher!
Nog om det, jag berättar mer när nytt hänt.I går landade årets campingtidning med en duns... Fint omslag med en schysst husvagnskänsla för oss frälsta, med tillhörande rockabillyspätta i tjusig frock... Jag och min sambo brukar skojfriskt säga att egentligen skulle denna stil vara otroligt nice att leva med, fina frisyrer, snygga kläder, bra musik. Men nu går ju dessa färgsprakande tillbehör riktigt ihop med min dröm om fransk lantlig stil lagom nött i kanten.... så rocken som livsstil får stryka på foten ett tag, tills drömmen är ett rött svart och vitt hem med detaljer av leopard?
Vi har faktiskt en kär gammal husvagn, så det ljuva campinglivet lever vi varje sommar. Helst då vid saltstänkta och solvarma klippbad på bästkusten, där vi funnit rofyllda smultronställen att vårda ömt i minnet under gråkalla vintermånader.
Ett underbart enkelt sätt att för en barnfamilj njuta av vårt vackra land! Jag har i sanningens namn aldrig längtat efter Thailand som så många andra. Inför nästa sommar har vi ringat in Skanör och finkorniga Falsterbo, eller varför inte trollska Österlen med sitt fårade och vindpinade ansikte vänt mot havet?
Berätta, var finns era smultronställen? Var slappnar ni av? Var får ni gåshud bara av att se landskapet öppna sig på andra sidan krönet?

1 kommentar:

  1. Ja själva tankarna är nog ensamt att läsa eftersom det handlar om en hemsk sak.
    Ja men du ska veta att det är tröstande med "bara ord" ibland.
    Det är snällt att du tänker på mig och jag hoppas du vet att det absolut inte är så att ord inte betyder nåt. Och jodå, jag har att luta mig mot men ibland väljer jag att avstå om jag t ex känner för att vara själv just då. Lite svårt att förstå kanske, men så är det.
    Men ja, värsta stund för mig som mamma, det är det verkligen. Utan överdrift. Kram till dig och tusen tack för dina ord!

    SvaraRadera