tisdag 6 januari 2009

Liten glimt av snövit värmde våra frusna hjärtan...

Vi hade en stor dag i söndags. Jag och Bubblan åkte till Globen för att se Disney on ice Princess classics. Dottern, jag L och hennes dotter L hade en förtrollande heldag tillsammans i storstan. Medan kylan bet sig fast i kinderna utanför njöt vi av popcorn, sång och isdans av världsklass i den fullsatt varma Globen. Barnen satt med klistrad blick och stoora ögon under hela föreställningen. Vi mammor hade tårar i ögonen och munnar fulla av godsaker, åtminstone resterna efter barnens framfart denna festens dag. Alldeles alldeles underbart och säkert precis som en bal på slottet ska vara.
Vi åkte tåg, tunnelbana och avslutade med McD på Centralen. Som lantis förstår man inte riktigt charmen med dessa gnisslande monster som rusar fram. Bubblan blev lite ledsen över att "alla bara trängdes så jag höll på att ramla i hålet". Hon syftar på "...se upp för avståndet mellan vagn och plattform när ni kliver av...."
Bor verkligen prinsessorna i den där stora bubblan? Frågade en undrande femåring.
Strax börjar det...
Jasmin och hennes vänner i en sprakande kavalkad av färger.

Disney fraktar en hel stab av personal över Atlanten. Kanske våra egna popcornkäppsbärare inte är betrodda i fjärran land som vårt? Hi there dude.
Avslutade i amerikanskt tema som sig bör.
Hemma har vi ju en egen prinsessparad, här i form av en vackert sminkad Mellanbebis i balskrud.

8 kommentarer:

  1. Ser jättefint ut!
    Här har vi garanterat en sexåring som hade varit avundsjuk om jag visade henne din blogg. Så det gör jag inte :)

    SvaraRadera
  2. Vad era små prinsessor ska vara överlyckliga!?
    Det ser jätte fint ut och ni verkar ha hafte en
    rikigt fin dag tillsammans!

    SvaraRadera
  3. och du, så fin du gjort din blogg!!

    SvaraRadera
  4. Hej,
    Läste just ditt förra inlägg och jag känner med dig. Jag hoppas att du tar dig tid att hitta din inre röst och som någon klok vän till dig sa i en kommentar se till att få tid för dig själv för det är inte så lätt som man kan tro att veta vad man egentligen vill innerst inne. Man är så påverkad av vad andra tycker och tänker och hur man borde leva att man tillslut inte vet vad man vill. Tro mig jag vet! Och som man brukar säga: motgång föder framgång, en klyscha kanske men ack så sann. Sköt om dig!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Jag läste just ditt förra inlägg och jag känner med dig. Men kom ihåg att motgång föder framgång och att när man har tre ljuvliga prinsessor så är allt annat värdsligt även om det kanske inte alltid känns så!
    Många kramar

    SvaraRadera
  6. Hej! Vad kul att du gav dig till känna :) Nu ska jag läsa lite i din blogg. Oj KUL Jag skulle också vilja åka på det med min pojke som snart blir 7. Får bli nästa år!! Kram Maria

    SvaraRadera
  7. Läste just ditt förra inlägg och jag känner med dig! Det är inte lätt att höra sin inre röst i allt brus av krav, ideal, förväntningar och "måsten". Sen tror jag att detoxen kan spöka till det också, jag har aldrig provat men jag har vänner som gjort och de båda gick igenom kriser under detoxen. Men som den slitna klyschan säger: motgång föder framgång!

    Du undrade var vi bor och vi bor en bit utanför Umeå. Trivs som fisken även om jag när jag var 16 svor att jag aldrig någonsin skulle bosätta mig här upp i norr =) Var bodde du innan du emigrerade söderut?

    SvaraRadera
  8. Tack alla för era fina svar!
    It´s a house. Spännande. Jag växte oxå upp utanför Umeå, bodde sedan i stan fram till -99 då jag flyttade med vänner till Stockholm. Bor numera i E-tuna med min familj. Trodde aldrig heller att jag skulle sakna det så, men nu med annan livsuppfattning ändrar sig även en gammal anarkist som jag... =)

    SvaraRadera