Juckdräkter och Sjörövarfabbe farfars far...

Vet inte vad som har varit värst eller bäst denna hemskheternas fredag den 13:e. Att min kroppsliga flunsavärk får mig att misstänka allt från MS eller hjärtmuskelinflammation till Borelia eller kanske en släng av panikångest på grund av min pågående bokskrivning. Har ta i trä inte behövt vara sjuk så ofta i livet så kanske får jag igen det nu. Önskar att jag slapp denna inkapslade känsla och istället blev tvångsinlagd under täcket med 40 graders feber ett par dagar. Nåväl, jag reder mig nog, L säger att vi får väl sätta in hiss i huset så jag kan komma upp och ner, så det är ju en lösning för en stapplande gamling som jag.
Kastade ett rödkantat öga på Let´s dance i kväll. Barnen dansar gärna runt i kapp till musiken, och tycker om att beundra de prinsessliknande klänningar som ibland pryder deltagarna. Men herregud, vad hade hänt ikväll? Vad hade människan på sig? Carljans juckdräkt, var det så man skulle säga om man ville köpa kreationen i butik??? Den hade säkerligen sett bättre (åtminstone haft ett högre underhållningsvärde) om den suttit på Carljan själv. Annars gillar jag den mannen skarpt. Att ha haft en mor med mottot: livet ska vara en kalas, alltid, är väl bara så ljuvligt. Han måste ha haft en fantastiskt kalasrik uppväxt. Ett positivt energiknippe, helt klart. Åker väl aldrig ut ur detta drama...

Foto: SVT

Kvällens mest plumpa kommentar måste ha kommit från George Scott himself. Då David undrade om Scott ville knocka Tony efter hans kritik blev svaret från Scott ungefär som följer: "...nääää, riktiga män ja, inte fjollor..." Jag trodde jag skulle rulla ur sängen, där kom den passningen. Att inte han inte gick ner för räkning efter denna direktsända padda fick iallafall mig att kasta in handduken och byta kanal.

Foto: Scanpix

Istället fick lilla färgklicken Kitty respass.

Och jag tittade på Jan Guillou istället, och smålog åt hans dåraktiga försvarstal hos Skavlan på SVT. Lisbeth Salander som Pippi Långstrump, jo jag tackar jag. Som att jämföra Terminator med Svampbob Fyrkant... ni vet: "I want your clothes, your boots and your motorcycle..." kontra: "Patrik Patrik hjälp mig, jag kan inte hitta mitt högerben..."

Surt, sa räven...

Jag läser en av böckerna på min lilla lista, har hunnit fram till mitten ungefär i boken Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag får verkligen kämpa för att vända sida i denna otroligt gripande bok. Det gör ont i mig bara av att inse innebörden i orden, kan det verkligen finnas människor som lever på detta fruktansvärda vis? Finns det verkligen människor som i en Guds namn och med rent samvete kan behandla sitt folk värre än skit under skorna? Jag våndas, tvingas ideligen pausa i läsandet, gå och ta ett glas vatten innan nästa sida tas an. Obeskrivlig mardröm väntar bakom varje tummat hundöra. För första gången är jag oroad över att få veta vad som sker... Läsvärd: utan tvekan. Kärlek, omsorg, kvinnlig vänskap och skam ställs mot ett patriarkat av vidrigaste sort. Här gäller ett öga för ett öga, med livet ständigt som insats i ett sedan länge sönderbombat och förlorat land. Jag ryser. Av läsbehag.