Jag har ju tänkt att inte köpa O´boy av någon märkvärdig anledning. Dels för att det består till säkerligen 90% av socker och dels för att det är dumdyrt.
Mina små barn brukar få festa till mellisen med ett glas varm choklad till Skogaholmlimpamackan när mamma är på sitt allra raraste humör. Tycker då att jag likväl ostört kan nyttja kakaon som står och tar plats i skafferiet. Det kan ju knappast bli någon större skillnad i smak om jag dessutom pudrar i en liten mängd socker, mängden hänger då bara på mitt eget samvete.
Men nehej, inte var det som när en annan var liten rosenkindad gullunge som gladeligen rörde ihop kakaopulver, strösocker och lite mjölk till en krämig massa som sedan åts med sked.
Nej då.
Inte.
Nu får jag höra att den varma chokladen smakar äckligt.
"Ska vi aldrig köpa den vanliga någon gång?"
"Nej, vi måste ju såklart äta upp den vi har först", säger jag i ett lamt försök att sätta allt i ett pedagogiskt perspektiv som barn kan acceptera ...
"Men då kommer ju jag att hinna bli vuxen innan vi köper den andra sorten", snyftar min chokladmustaschprydda femåring efter en snabb överslagsräkning.
Så vem vill tvinga sin lilla pärla att dricka äcklig varm choklad gjord på kakaopulver, socker och mjölk ända upp i vuxen ålder - tvinga henne att avstå från den lena och drömlikt goda smaken av O´boy. Kanske ge henne men ända upp i medelåldern?
Nä, jag får väl snällt slinka in på Ica och handla ett i mina ögon väldigt onödigt paket chokladpulver som passar små gourmetgommar.
Jag får väl välja en bättre strid. Får helt enkelt bita i det sura äpplet. Låta de vinna på Walk Over.
Jag får väl baka en tigerkaka av kakaon, det gillar de ju de små grynen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar