Överkörd av en ångvält ...

Nu är det färdigt, klappat och klart, genomfört och avklarat.

Högskoleprovet våren 2009 var en långdragen kamp mellan hjärnhalvorna, där min mera ivrigt drömska, glömska och konstnärligt färgsprakande del - som oftast lystrar till namnet Happy Go Lucky - gick segrande ur striden med den logiska och mera trögtänkta delen som jag kallar Snilleblixten Sixten.

Jag är lätt som en fjäder till sinnet; känner mig upprymd, gladlynt, lättad och Back on Track igen.

Nu är det bara resten kvar, lite smått och gott, men den värsta biten är ändå avklarad och genomliden: instängd i en aula tillsammans med till synes bygdens alla fjortonåringar födda 98, typ. Jag log i mjugg då de på rasten funderade över betydelsen av ordet ekipage ... Snillen spekulerade och kom gemensamt fram till att svaret nog var fint par ...

Ja, ja. De trodde säkert nog i sin tur att jag var där i egenskap av "sostant".

Men tanten vet innebörden av ett ekipage. Och triptyk. Och konsfärdigt. Och beredvillig, armatur, logopedi och tillika ett och annat hjärnsläpperi ... Plockade poäng som mogna päron på kvist. Korgen blev välfylld.

Tappade väl tyvärr några i den skarpa och för mig oläsliga diagramkurvan istället ...

Jag fick ärofyllt avsluta en lång och segtänkt tänkardag med en underbar kväll fylld av skönhet, glitter och glamour, lagom finstämd och lättsam samtalston i givande, talfört och trevligt sällskap; med drinkar, tilltugg och tissel tassel tills långt in på - vad som för en hemmamamma kan kallas - nattens småtimmar. Med andra ord en riktigt vimlig tjejkväll för oss mingelsugna kvinns.

Alltså kom jag inte hem förrän 22.30 efter näst intill femton timmars bortavaro.

Det kändes som om jag varit bortrest i en vecka, samt att jag dessutom blivit överkörd av en ångvält på köpet, i alla fall hade någon satt nötknäckare runt min urvridna hjärna och klämt åt.

Jag lallade in och pussade mina älsklingar som sov sin ljuvligaste sömn - vackert målade med de allra finaste fjärilar till ansikten, som ingen fick tvätta bort, någonsin.

Dyrbara rester från dagens Basarbesök med papsen.

Mammas skatter - mammas tre stycken 2,0 poängare låg där och snusade stilla.

Där fick jag ändå full pott, vid varje försök.

Men hade de saknat mig - nej, inte så värst ...

Min livsomvälvande dag gick obemärkt förbi deras obekymrade småbarnsliv.

Som min varma godnattpuss på deras sovande kinder.

Precis som det ska vara.