tisdag 31 mars 2009

... och en annan sak.


HUR kan man ta tjugoåtta jävla storkronor för en sketen chokladruta?
Hur kan man vara så dunderdum att man betalar tjugoåtta jävla storkronor för den samma, undrar ni där bakom skärmarna ...

Min femåring, min treåring, min ettåring och jag själv - den snälla mamman - åkte ett ärende på stan idag efter att vi gjort en gruppkontroll på BVC.
Femåriga bubblan hade våldsam smärta i hela ena kroppsidan efter att varit tvungen motta den STORA sprutan i armen hos sköterskan Kerstin. Vi hade bestämt att fröjda oss med en glass i vårsolen som plåster på såret så att säga. Det valdes de allra största strutarna och letades ledigt bord. Under tiden insåg min ettåring att GUUUD så trist, jag tror jag börjar GASTA lite så kanske mamma köper något gott för att få tyst på mig ... He he he ... He he.

Jag ställde av barnen och gick till kassan, tittade runt efter "något litet bara", valde en chokladruta som verkade kunna hålla ihop länge nog för att kunna ätas av en liten person med inte ännu färdigutvecklad finmotorik och stegade fram till hon bruden i kassan.

Hon tog min beställning utan att ge mig en blick, apan, och mumlade fram något som lät närmre en tjuga, jag gav henne den och sträckte ut handen i väntan på några kronor i växel. Då säger mänskan högt och tydligt, som om jag inte verkade vara den vassaste kniven i lådan: "TjugoÅTTA kronor tack".

Oslipad kniv som jag var just då gjorde min hjärna en höghastighetsöverslagsräkning och fastställde att det skiljde ynka 21 kronor mellan dagens sallad och en sketen jävla chokladruta. Och bebisar äter gärna inte sallad ...

Vad skulle jag göra, sitta och äta plåsterpåsåretglass i en kvart i skuggan av ett krigslarm, eller ge fanskapet en tia till? Jag kunde ju inte börja slåss där inne. Jag är ju mamma nu. En förebild.

Hon fick sin tia, och jag kan säga att vi städade INTE upp efter oss då vi lämnade stället.

I bilen hem smidde jag planer som innebär att jag borde vara miljonär inom ett par tre år bara genom att baka chokladrutor i långpanna.
För nog finns det väl fler oslipna knivar där ute, med gnälliga ungar, inträngda i ett hörn av hunger - lagom innan lunch - som man kan skinna inpå bara huden.

Det finns omoraliskt skrupelfria hutlöst sköna pengar att tjäna på kakbak.
Om man kan sova gott sedan är en annan femma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar