Piff, Puff och Lillmormor...

Tänkte att jag skulle skriva ett vanligt inlägg för en gångs skull. Tiden tas numera upp av lite småkrassliga barn, konstnärligt skapande inför ansökan och sist men inte minst genomgång, med stort mentalt motstånd från min sida, av grundläggande ekvationsuträkningar inför det stundande provet som ska ge mig ett härligt försprång när högskolans portar slås upp på vid gavel lagom till höstrusket. Jag försöker ju också skriva lite puffar och andra texter, plus att jag läser lite i mina bokreaskatter, just nu äcklas jag över Låt den rätte komma in... Läskig helt enkelt...
Jag har ju också hunnit göra ett klipp på Blocket i form av två ursnygga fåtöljer i gedigen svensktillverkad kvalité. Hos oss har vi en mysig läshörna i en del av vardagsrummet där vi gärna läser med barnen, när andan faller på och de inte ännu har hunnit bli besatta av kvällsmonstret som brukar dyka upp runt nittonochtjugofemtiden. Och en dag så fanns de där på Blocket, perfekta med sin sköna profil, sina dunplymåer och sina dubbla avtagbara klädslar - en ljusbeige och en i engelsk röd! När får man det på köpet. Jag slog till, ingen uns av tvekan alls. Har ju letat och letat, sökt och trånat länge efter något prydligt, praktiskt och passande.

Lånade släpvagn av bästa grannen och hämtade hem dem i regnrusket. Nu står de här i läshörnan och pryder sin plats med bravur. Puffen hör till soffan och den ska kläs om i ett mera naturfärgat grovt linnetyg så att den trivs bättre med fåtöljerna. Piffad puff kan man väl kalla den sedan, då jag tänker sätta vackra band att knyta ihop klädsel med, istället för ett trist gummiband i kanalen. Tänk, det nästan märks att de trivs i vårt hem med mig och barnen i sin famn varje sagostund: man kan nästan ana ett litet leende i profilen, just där sittdynan möter underredet.

Trappan är nu snart färdigmålad. Den är vit och vacker och känns som ny, nu ska vi införskaffa en annan matta att lägga i stegen, så vi får sätta våra egna avtryck och spår.

Vi har hunnit med väldigt mycket i huset vi köpte bara för drygt två år sedan, och det börjar likna det vi såg bakom allt det mörka och murriga: mörkbruna vävtapeter som täckte nästan hela övervåningen tillsammans med mörkbruna dörrar, fönsterramar och alla foder; fulfurugula innertak, spaljéer och trappa; en vägg som skiljde alla fina sällskapsytor från varandra och det senapsgula köket med sitt mörkbrunmönstrade plastgolv som gick i stil med kaklet ovanför diskbänken... Vilken soppa.
Ja, tänk er själva. Svårt att förklara vad det var vi såg den där dagen vi kom hit på visning? Men vi såg en enorm potential, en skatt gömd bakom ett skal som tillsynes inte ställt om klockan sedan 1976.

Det kommer att bli jättefint, det ÄR jättefint.

Vårt minsta barn Lillmormor vid altandörren som leder ut i vinterlandskapet.

Ett annan jättefint inslag i vårt hem är Lillmormor. Hon trampar runt och skrattar, leker, tuggar leksaker, suger på pärlor och pladdrar på ett helt eget språk, som ingen till hennes förundran tycks förstå...
Hon är snuvig och lite varm idag men alltid lika glad i hågen. Hennes armar blir längre och numera ställer vi ingenting på bordskanterna. Hon sträcker upp sin lilla hand och känner sig för om det inte finns något trevligt att dra ner på golvet. Så här står nu allt i små tjusiga arrangemang i grupperingar mitt på bordet, ljuslyktor, tulpanbuketter, mattallrikar, glas, smörask och allt annat i en stor ihopföst driva utanför hennes gummiarmade räckvidd.

Hon är underbar.
Vi lyckades med konststycket att matcha våra två äldsta med en hel polkagrisbutik, från topp till tå, vid förra årets besök hos Pippi och hennes vänner.

Vi har äntligen bokat in en resa till Astrid Lindgrens Värld i maj och även tingat en av de bästa platserna vid västkustens ljumma och solvarma klippbad lagom till augustinätternas förtrollande ankomst, då krabborna nyps som hårdast.

Världens bästa plats, när inte hemma är bättre...
Nedan ser ni bloggerskan själv tillsammans med största dottern Bubblan, då inte ens ett år gammal. ...och tänka sig, mamman är bara några dagar äldre...Vintern håller på att sakta med säkert droppa undan för att lämna plats för våren. Ungarna går ut och leker, kommer sedan in i genomblöta, och i leriga kläder som bara får ta ännu en omväg genom tvättmaskinen...

Jag längtar så efter att kunna ta min kaffekopp, öppna köksdörren, kliva ut barfota på torra och varma stenplattor och sätta mig på trappen och kisa upp mot solen. Bli så där lagom rosigt brun om kinderna.

Snart så, och tills dess tar vi vara på dagarna vi har tillsammans även i snöslasket. All tid räknas.