måndag 9 mars 2009

Skrivpuff: Utmaning 68 - 9 mars

Om att ta en risk.

Visst tog jag en risk en riktig jävla sjuhelsickes rövares risk, den där vintervita och omkullkastande kvällen i mars 2003 då jag satt på toalocket och skälvde över teststickans linjerade resultat. Jag var med barn, på smällen, gravid, välsignad, på tjocken, med bulle i ugnen, körd, nollställd, lamslagen, befruktad och bärande, bördig, havande, och ensam. Jag bar ett liv i min kropp. Men en man jag nyss mött.
Ett litet underfundigt, överraskande och omkullvältande liv hade med ett bestämt litet barnafinger pekat ut precis just mig som följeslagare under sin vidunderliga resa. Tanken som drömsk möjlighet hade för länge sedan slocknat i bister snålblåst, som ett borttappat telefonnummer till en älskad vän man längtat efter så länge. Saknat trots att man aldrig setts, väntat på i fönstret mörka kvällar när alla andra vilade sina lugna sinnen omgivna av nära.
Nu bodde en liten pärla där inne i mitt inre. En liten grodd skapad av ödet, ett underverk som utsett just mig, jag, denna vilsna själ som nyss tappat fotfästet och vänt mig om för att gå tillbaka, ensam och otrösterlig. Då, just då, exakt den kvällen valdes min kropp ut till boningsplats för denna oförstörda varelse som nu fick mig att sitta en halv natt på en iskall toalettsits, i mörkret i min andrahandstvåa bakom kyrkan i Uppsala. Jag satt där tills dagen sträckte på sig och slog upp sina himmelsblå ögon, såg på mig och log.
Jag log tillbaka och livet vände om i dörren. Vände sig om och tog min ensamma kalla hand i sin.

2 kommentarer:

  1. Som alltid är det lika spännande och intressant att följa dina tankar!

    SvaraRadera
  2. Ja så fantastiskt underbart livet är :0))

    SvaraRadera