Min kära sambo gillar inte så värst att jag sitter vid datorn.
Svär, muttrar och klagar trots att han själv sover i soffan då han inte har sitt att göra någon annanstans.
Ni vet, sånt där viktigt som kallas måsten.
Sånt som tar över vår vakna tid.
Jag tror aldrig att han kan förstå att denna värld är min livlina. Min kontakt med en omvärld fylld av kloka människor, skarpa tankar, roliga idéer och inspiration men också lite eftertanke: allt det jag saknar så att det gör ont i mitt hjärta.
Jag tror aldrig någonsin att han kan ana.
Jag behöver detta andningshål för att inte drunkna, kvävas eller helt enkelt skrumpna ihop till ingenting.
Jag behöver detta bollplank, detta hav av ord.
Jag håller mig kvar med näbben och klon.
Jag känner verkligen igen mej i provhyttssnacket...tänk att även jag som var så spinkig under min uppväxt(vägde 48kg när jag gick på högstadiet minns jag) har lagt på mej ett antal kilon under varje graviditet och några kilon har stannat kvar efter varje barn.. och varför är det så svårt att få bort dessa "ringar" från magen??? Jag gör också som du,köper mycket oprovat eller handlar till barnen istället. Vi hörs,Marita.
SvaraRaderaHej Vännen!
SvaraRaderaJag håller med! Detta med bloggandet är en skön
avkoppling för mig med, en chans till att rensa tankarna och se hur andra har det.....
Vissa kanske väljer att göra andra saker som att (sova i soffan - det känner jag till....), spela poker, titta på tv eller läsa en bok.
Fritt val tycker jag :0))
Kram Mia